Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Längs Californiaviken. Av C. A. C. Lewenhaupt. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en risk, det är en visshet. Jag har gjort
det en gång, och då fick jag betala.
Det må nu så vara att papperet i
fråga måhända något överdrev
kaptenens mannamod, belevenhet mot
passagerarna samt enastående nautiska
kunskaper. Dock är det ju bättre att
erkänna än att vederlägga vad man ej
förstår, en del konflikter undvikas utan
svårigheter på det viset. Som kaptenen
själv var skriftens upphovsman och
författare, begrep han väl också bäst vad
det gällde, ty rätt många av uttryckeri
föreföllo mig särdeles vackra, rörande
och sydländskt glödande.
När excellensen från Europa tecknat
under gjorde de övriga likadant. Det
var ju solklart. - Och senare, innan vi
lämnade La Paz, kom den skäggige
sjöbjörnen på avskedsvisit till oss, nöjd och
belåten.
— Gracias, senor, sade han (vi
för-stodo då spanska bättre än första
dagen), mille gracias. När ni
undertecknat min lilla nota skrevo också alla
de andra fårskallarna på. Jag har sålt
mina aktier i Carmen under hand, så
där i tysthet samt sent om kvällarna,
till några köpmän i La Paz vilka ej
begripa mera om ett fartyg än vad en
östra har sig bekant om
havssköldpaddans anatomi. Carmen blir kvar här.
Jag kan endast hoppas att den sjunker
på grunt vatten, så att det inte blir
någon olycka utav. Det vore tråkigt.
Inte för skutans skull, som måtte gå
till gud ju förr dess hellre, utan för
besättningens. Nu kommer Bustamante
att ge mig ett nytt fartyg, troligen med
trade på Frisco, jag blir förmögen,
ansedd och rikt gift. Förb. trevligt! Och
allt detta endast därför att jag i en
lycklig stund hade turen presentera för
er och eder charmanta excellensa några
ingenjörer från Rothschildarnas
kopparverk i Rosalia. — Ja. — Livet är fullt
av överraskningar. Tänk om jag skickat
upp indianer i stället för de älskliga,
finbildade unga männen. Då hade ni
kanske vaknat med strupen avskuren
och ej kunnat skriva under mitt lilla
dokument. Madonnan vakade över eder,
excellensa, madonnan själv, och jag var
hennes enkla, orakade verktyg. Adios,
amigo mio, låt mig veta om jag kan
göra något för eder; glöm ej
Commo-dore Alvarez. Göm hans bild i edert
hjärta, i den allra innersta delen därav.
Han omfamnade mig med nedlåtande,
ehuru dock hjärtlig vänlighet samt
skrubbade sitt skägg mot mina kinder,
först den ena och sedan den andra samt
gick med stolta steg mot dörren. Vi
ha ej sedan träffats eller haft tillfälle
göra varandra nya tjänster.
Nåväl. Därmed lämnar jag, troligen
för alltid, Comrnodore Alvarez utom
min tankevärld, för att återvända till
vår droskkusk vid hamnen. Att han fått
vänta en stund spelar ingen roll, ty det
få droskkuskar alltid, utan att detta
inverkar på deras goda humör. Ty de
sova medan de vänta. Alltid, och i
vilken världsdel de än befinna sig.
Jag väckte mannen medelst ökade
ansträngningar samt jämförelsevis milda
medel, samt framhöll vår önskan att han
skulle köra sakerna till det bästa
hotellet.
— Det bästa hotellet? frågade han
på ett så förvånat sätt, att det kom mig
att ånyo i hög grad betvivla mina
framsteg i det spanska språkets finesser.
Det bästa hotellet, vad menar ni?
— Hotell, rum, mat, säng, försökte
jag förklara.
— Javisst, ja, utlät han sig. Men i
La Paz finnes intet hotell, för såvitt
jag vet åtminstone. Var skulle det
ligga, matro?
— Hotell eller inte, kör dit, där vi
kunna få mat samt tak över huvudet,
kör, din förstockade, soltorkade kålrot,
eller skall jag ...
— Visst finns det rum och mat i La
Paz, aj, låt bli! Visst finns det rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
