Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Kryssaren Emdens raider. En sjöstrategisk studie. Av Kapten Sten Dehlgren. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det de två pansardäckskryssarna
Em-den och Niirnberg detacherades för att
var och en på sitt håll och efter bästa
förmåga åsamka den fientliga
sjöhandeln skada och fördärv.
Det är nu Emdens djärva saga börjar
och dess chefs, kommendörkapten Karl
v. Muller, skicklighet får göra sig
gällande.
Först några data om det märkliga
fartyget.
Emdens köl sträcktes på kejserliga
varvet i Danzig hösten 1906 och jämnt
två år därefter träjdde fartyget i tjänst.
Dess deplacemang var 3,650 tons och
längd 118 m. (till jämförelse må
nämnas att Fylgias depl. är 4,800 tons och
längd 115 m.). Av pansarskydd fanns
ett pansardäck av 20—50 mm.
tjocklek samt stridstorn av 80—100 mm.
Krupp-plåt. Bestyckningen utgjordes av
10 st. 10,5 cm. kanoner och två
torpedtuber för 45 cm. torpeder. Farten med
fullt kolförråd (850 tons) något över
24 knop. Besättningen utgjordes
sammanlagt av 361 man, däribland 16 av
officers grad eller värdighet.
Det är ej bekant huruvida Emdens
chef erhöll några direktiv rörande de
farvatten, i vilka han skulle operera
eller om det helt lämnades åt hans eget
omdöme att bestämma den saken. Det
antagliga är att farvattnen omkring
Främre och Bortre Indien anvisats
honom som operationsområde men att han
rörande detaljoperationerna hänvisats
till att handla efter omständigheterna.
Det inses lätt att Emdens uppgift
var svår. Dess kolförråd var begränsat.
Visserligen åtföljdes den av ett tyskt
kol- och proviantfartyg, Markomannia,
vars fart dock var så ringa att
kryssaren fick vara beredd att närhelst
en starkare förföljare uppenbarade sig
lämna den i sticket, men utom denna
medföljande bas var kryssaren endast
hänvisad till öppna havet och de byten
Emdens chef, kommendörkapten Karl v. Muller.
sjövägarna kunde bjuda eller ock till
hamnar i fiendeland.
Från Sundasundet sattes kursen på
Ceylon och därifrån upp mot Kalkutta.
Under denna tid sökte engelska och
japanska krigsfartyg med iver och
energi efter den tyska ostasiatiska
eskadern nere bland de tyska
kolonierna i Stilla Havet och man anade
föga att den första underrättelsen om
en tysk kryssare skulle komma från
Kalkutta. Men så blev det. Den 14
sept. anlände italienska ångaren
Leo-doro till nämnda stad och rapporterade
att den föregående dag prejats och
visiterats av Emden. Två dagar
därefter, eller den 16, inlöpte engelska
ångaren Kabinga i Kalkutta och
medförde besättningarna från ej mindre än
fem ångare som kapats av Emden.
Då det naturligtvis var omöjligt för
Emden att bärga sina priser in till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
