Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Lamphandlar Schedins storhet och fall. Av Sigfrid Siwertz. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med huvudet i handen och stirrade på
långa Ada:
— Gives det icke något
mineralvatten, som kallas Lethe?
Ada seglade långsamt ut efter geniets
whisky. Hon var van vid hans
besynnerligheter.
• — Rösträkningen har just begynt
och torde inte vara klar förrän efter
midnatt, mumlade tidningsmannen.
Men det är inte något tvivel om
utgången. Jag har studerat kön hela
dagen. Idioterna, monoidéisterna,
kaffepannorna och fotsvetten har segrat.
Skål!
Och han tömde sin grogg med en
högtidlig stämning av gudaskymning,
av världens fall och barbarhopars
an-stormande.
Historielektorn spådde ett kort
puritanernas välde efterföljt av
restaurationens hela, härliga sedeförvildning.
Den pensionerade tullkamrern var
filosof och privatastronom. Han hade
inrättat sitt ena lilla vindsrum till
observatorium med en god tub och en
skjutlucka i taket ut mot stjärnorna.
Han satt nu i all tysthet och räknade
ut, att han efter två och ett halvt år
skulle kunna skriva till Berlin efter en
dubbelt stor tub. Så han tröstade sig,
bara han inte blev sjuk i magen.
Latinadjunkten söp sig
demonstrativt full.
I ordenstemplet höll man också vaka
i väntan på resultatet av
sammanräkningen; men här var stämningen
annan, otålig, exalterat
förhoppningsfull. Det var många av systrarna, som
gräto av rörelse. Just som klockan
slog tolv trängde sig brodern
vaktmästarn genom de täta skarorna fram
till estraden och viskade något i örat
på ordföranden, som reste sig från sin
stol och stod där blek och högtidlig.
— Bröder och systrar i denna loge,
sade han med kvävd stämma, jag har
den stora, härliga glädjen att förkunna
för eder, att alkoholens drake har fått
ett nytt kraftigt dråpslag. Vår stora
och sköna sak har segrat!
Spontant reste sig församlingen och
sjöng med dånande stämma den stolta
jubelhymnen:
Under längtan till skönhet och sanning
och ljus
skall det onda besegras till slut,
och den glädje, som tändes och slocknar
i rus,
skall en gång på vår jord plånas ut.
Men lamphandlarn glömde att sjunga
med. Han var stilla och begrundande.
Det kändes bra underligt, när det, som
han så hänfört talat för, plötsligt stod
där som ett naket faktum. Han
mottog med ett matt leende alla
lyckönskningar över den seger, han organiserat.
Det var som om han väntat på något
— en udd att spjärna mot. Skulle här
inte bli tumultariska scener i staden,
hotfulla skrän från vilda folkhopar,
stenkastning mot ordenstemplets
fönster?
Han kikade genom gardinen. Nej,
därute stod bara ett par halvfulla
slynglar och visslade. De försvunno
som skuggor, när konstapeln dök fram.
Hela logen erbjöd sig att ^eskortera
ordföranden hem. Det kunde ju
tänkas, att hans dyrbara person skulle
utsättas för något övervåld. Men han
avböjde med någon otålighet och
skickade bröderna till sängs. Han förebar
vissa instruktioner, som skulle givas
brodern vaktmästarn, och som den
siste lämnade han templet.
Ensam gick lamphandlar Schedin
längs Storgatan i natten. Regnet och
stormen voro slut och höstmånens fylle
lyste dött över murar och plank. Allt
tycktes honom overkligt i sin stillhet.
Segerns luft var underligt lätt att
andas, för lätt till och med. Den kändes
rent av tom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
