Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Lamphandlar Schedins storhet och fall. Av Sigfrid Siwertz. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men fienderna då, de slagna
fienderna! Någonstans skulle de väl för
tusan finnas! Han måste tillbaka för
att se, om man inte gav några
livstecken ifrån sig på Stadskällarn. De
demonstrerade väl åtminstone med en
orgie...
Där lyste ännu genom gardinerna
till lilla schweizerirummet.
Lamphand-larn klev hastigt in mellan lagerträna
och lade sitt öra mot den kalla rutan.
Nej, det hördes inte så mycket som en
liten svordom en gång. Latinadjunkten
var redan hemforslad. Bara månsken
och tystnad och köld.
Han smög hem nästan hemsk till
mods. Han låg länge sömnlös och
vaknade med ett svårmod, som kanske var
litet släkt med bakrusets.
Ja, det kan ibland vara ganska farligt
att alltför hastigt nå sitt mål. Men,
invänder någon, man var ju inte framme
bara med omröstningssegern i österås.
Återstod först och främst viktiga lokala
plikter, att bevaka och kontrollera
torrläggningens lojala genomförande. Synd
bara att detta icke längre kunde ge
tillfälle till någon rik och eldande
vältalighet. Lamphandlarn hade tråkigt, vilket
icke är nyttigt för någon människa och
allraminst för folk av hans art. Det är
nämligen en viss risk, att de då ta sig
något oråd före. Vår vän levde nu en
tid på att ordna ett litet spionerisystem
mot Stadskällarn. Det saknades
därvidlag varken mutor eller provokation.
Men gamla Smittelöf var tät och
förhöll sig fullt lojal. Det lyckades icke
att konstatera något giftskåp hos
honom. Till slut fäste ett flertal anonyma
skrivelser fru Schedins uppmärksamhet
vid mannens täta och långa
rådplägningar med långa Ada, vilket vållade
en hel del slitningar och obehag och så
småningom hela kontrollsystemets
uppgivande.
Men, invändes det nu, lamphandlarn
hade ju ännu totalförbudet att kämpa
för. Och "Vårt fält är världen" var
ju ordensfanans stolta devis. Nej, han
hade i segermätta stunders
självrannsakan fått visshet om, att hans vilja inte
egentligen sträckte sig utanför det
lokala. Det är i mig icke ämne till en
riksdagsman av nykterhetsgruppen och
ännu mindre till en världstemplare,
konstaterade han trött. Han började bli så
underligt ödmjuk. Det föll honom inte
längre in att brösta sig, när han gick
förbi källarmästarn, som till synes
oberörd stod där på sin gamla post mellan
lagerträna. Förebärande sjuklighet
började han så smått att försumma sina
ordförandeplikter i logen.
Bevakningskommitténs sammanträden tråkade ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
