Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Vinterfälttåg. Av Erik Bergvall. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bort igenom granatregnet. Om ej
underverk skedde, måste vi bli dödade
eller sårade och liggande i timmar i
snön med vänner och fiender stormande
över och förbi oss tills den sista
livsgnistan långsamt runne bort. Och om
vi inte bleve sårade, hade vi att fly
milvis genom de stora skogarna tills vi
stannade eller bleve tillfångatagna. Ty
hur skulle vi kunna orka gå ända
tillbaka till järnvägen? Då kunde vi ju
lika gärna ge oss med detsamma!
— Och jag säger er, herre, att
lyckligare stund har jag inte haft i mitt liv,
än när jag gav mig fången, inte när min
mor vaggade mig till sömn, inte när jag
första gången sov hos min käresta. Och
detta fastän jag fullt ut kände
bitterheten och skammen i att ge sig fången
i strid. Det var kölden, som tog oss
till fånga, herre! Vi trodde oss komma
ifrån den, och vi trodde det vara det
enda sättet att få slut på fasorna. Och
så ville vi ha mat!
— Men fasorna äro inte slut, fastän vi
fått mat, herre, och fastän vi sovit under
tak. Kölden följer oss genom stängda
dörrar och in i värmda rum. Den
kommer våra muskler att darra framför den
flammande elden, och våra kamraters
stela, blodiga och skälvande lemmar och
brustna ögon följa oss ända in i sömnen.
Han stirrade slött framför sig, under
det att huvudet, som rest sig en smula
upp ur byltet, föll tillbaka ned på
skuldrorna och lät munnen försvinna
under rocken, som om han fruktade att
värmen från andedräkten skulle gå
förlorad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
