Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Sommarmoln. Lustspel i en akt av E. Walter Hülphers. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behöver ju inte gå honom i vägen!
Onkel, jag är stolt!
Onkeln: Så, så, så, det där känner
vi till!
Agda: Ja, du vet, onkel, att dig
tycker jag om, du har alltid varit min
bäste vän!
Onkeln: Jag får be dig, inte vidare
kalla mig för onkel!
Agda: Vasa?
Onkeln: Du kunde ju till exempel
tänka dig, att jag inte känner mig
vidare trakterad av att bli kallad onkel
av en — frånskild hustru!
Agda: Nu börjar det gå en smula
runt för mig!
Onkeln: Och du begriper ingenting
av det här?
Agda: Vad ska jag begripa?
Onkeln: I brist på annat har ni börjat
kivas! Kärleken kan bara hållas frisk
genom ordentlig tankeverksamhet och
motion.
• Agda: Nej, hör du, du kan väl ändå
inte säga att jag varit lat!
Onkeln: Nej, inte du, men Algot är
det!
Agda: Och nu ska jag tas för
huvudet, för att Algot är lat?
Onkeln: Nej, det ska du inte, men
du skulle satt honom att göra!
Agda: Jag?!
Onkeln: Du, ja, det kan och bör en
hustru! Du kunde ha slagit sönder
porslinet, kört trillan fördärvad, kantrat
båten, sprättat knapparna ur hans rock,
gett honom kragknappar, som han inte
förstått sig på. På det sättet hade han
fått tusen ting att förarga sig över och
hade inte fått tid att kasta sig över dig,
och mig! Då hade d u fått fred och
j a g fått fred! På mellanstunderna
hade ni kunnat leva så lyckligt som
ett par turturduvor!
Agda (ler): Du är visst den
lustigaste människa jag råkat på!
Onkeln: Jaså, du ler? Då börjar vi
förstå varandra!
Agda: Du vill förmå mig att stanna
kvar?
Onkeln: Det är roligt att råka på
människor, som förstår finheter här i
världen! Ja, jag vill verkligen, att du
stannar kvar!
Agda: Till det får du mig nog ändå
inte!
Onkeln.- Jaså! Ja, jag får väl ta dig
på orden då! Men jag trodde inte, att
du var så grym!
Agda: Grym?!
Onkeln: Ja, grym! Jag vet, att
Algot är ett nöt, men när han nyss gick
till skogs, var det synd om honom!
Det skulle inte förvåna mig, om han
gick och gjorde sig någe ont för din
skull!
Agda: Å, så du står och överdriver!
Onkeln: Ja, om det bara vore så
väl! Men när jag kom in, smusslade
han ett klädstreck in under rocken.
Han gick baklänges ut, för att jag inte
skulle se, men jag lurade ut honom i
fönstret. Han gick åt skogen till!
Agda: Är det sant det där?
Onkeln: Sant ja! Alldeles sant!
Agda: Och du gjorde ingenting för
att hindra honom?
Onkeln: Jag hindrar aldrig en
människa, som vill begå dårskaper, det
tjänar inte nånting till, man skaffar sig
bara obehag. Lägger jag hinder i
vägen för dig, om du prompt vill resa?
Agda: Hur kan man stå och prata
så mycket strunt?!
Onkeln; Jag skulle kanske varnat en
odåga, som bara pinar livet ur sin
hustru och som jag har utsikt att få
ärva till!
Agda: Det där är inte sant!
Onkeln: Att jag får ärva, jo! Som
frånskild och förrymd hustru har ju
d u ingenting att fordra!
Agda: Odjur!
Onkeln: Villan här kommer jag väl
att avstå åt dig pä nåd. Man ska
komma att berömma mitt ädla hjärta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
