Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Sommarmoln. Lustspel i en akt av E. Walter Hülphers. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock.) Ja, nu är passagen fri, gå nu
och fall till korset! (Vill gå.)
Borgman (tar honom i armen): Ett
ord, vänta lite!
Johansson: Fru Kock, jag har endast
varit öga och öra för er, men ni ser
inte åt mig, för er existerar ingen annan
än herr Borgman!
Fru Kock: Herr Borgman är mig
komplett likgiltig!
Johansson: Narras inte för mig, fru
Kock!
Fru Kock: Men med vilken min ni
säger det där!
Johansson: En min, som kunde döda
någon ? . . . Jag har skrattat åt all sån
där romantisk förälskelse vid första
blicken, men första gången jag mötte
er, visste jag, att över mig uttalades en
dom. Ni blev mitt öde!
Fru Kock: Så intressant! Men om
ni narras?
Johansson: Jag är inte en man som
narras, därtill har jag alltför länge och
uppriktigt kämpat mot en böjelse, som
måste vara hopplös, men som med var
dag blir mig alltmera övermäktig.
(Lägre.) Ni blir inte ond?
Fru Kock: Ond? Nej, men det gör
mig så förvirrad, det kom så
oförmodat !
Johansson: Det var ert yttrande, att
ni intresserade er för konstnärer, som
kom mig att tro . . . som kom mig att
för ett ögonblick glömma mig själv.
Jag glömde också tid och rum. Men
om ni kan förlåta mig, om ni inte är
ond på mig, om ni vill tillåta mig att
fortfarande göra er min uppvaktning,
åtminstone se er, tala med er, vara i
er närhet, räck mig er hand!
Fru Kock (gör så): Kom! (Drar
honom mot utgången.)
Onkeln (efter): Herr Johansson!
(Fru Kock går.)
Johansson: Vafalls!
Onkeln: Ni glömde punschkaraffen,
herr Johansson!
Johansson: Behövdes inte, den spar
vi till en annan gång! Tack!
Onkeln: Ni är allt en ljus pojke!
Men vi karlar får väl också hålla ihop,
så att livet blir en smula drägligt!
(De gå. Borgman och Ägda se på
varann en smula förlägna.)
Borgman: De gick ju allesammans!
Ägda: Och här står du och jag, det
hade vi inte väntat!
Borgman: Nej!
Agda: Nå?
Borgman: Ja . . .
Agda: När ingen ser oss mer, kan
du kanske ta mig i famn?
Borgman: Agda! (Omfamnar henne.)
Du reser inte?!
Agda: Dumma Algot!
Borgman: Ja, jag har varit dum,
futtig! Du reser inte!
Agda: Det vet jag inte! Om du
håller mig kvar i kväll, så ångrar du
dig kanske redan i morgon bitti!
Borgman: Aldrig, Agda, aldrig! När
du gick ifrån mig och jag trodde, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
