Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Modern krigföring i spiskammaren. Bland svampar och bakterier. Av Nils Sonesson. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut på att följa denna order. Hur vi
skola förhindra angrepp, skola vi nu
lära oss.
En sedan gammalt känd metod är
livsmedlens konservering genom
avkylning. Här är det sålunda den låga
temperaturen, som utgör ett hinder för
jästsvampars och bakteriers
livsyttringar. Dessa organismer, liksom alla
andra levande varelser, behöva en viss
värmegrad för sin utveckling. Ett annat
tillvägagångssätt är torkning, som
huvudsakligen kommer till användning
vid frukt- och grönsakskonservering.
I detta fall berövas organismerna till
stor del sitt viktigaste livselement,
vattnet. Vid denna metod är det dock
av vikt att veta, att de på livsmedlen
forhandenvarande sporerna ingalunda
tillintetgjorts utan endast hämmats i
sin fortplantning. Bakteriesporerna
isynnerhet äro mycket okänsliga för
köld och torka. Efter vad tillförlitliga
undersökningar givit vid handen, tåla
vissa bakteriesporer en köld av ända
till —200° C, alltså en temperatur
som blott kan åstadkommas med
tillhjälp av de nyaste hjälpmedlen i den
kemiska tekniken, nämligen flytande
luft. En liknande motståndskraft äga
bakteriesporerna gentemot uttorkning.
Först efter en halv timmes inverkan
av 140 graders värme dödas alla
bakteriesporer med absolut säkerhet. De
andra jäsningsalstrarna finnas
visserligen icke i sådan mängd som
bakterierna men äro dock så pass
motståndskraftiga, att de vid torkning och
avkylning bliva vid liv i ganska stort
antal. Vid konservering av frukt och
grönsaker måste man räkna med detta
faktum och sörja för, att t. ex.
torkfrukt och grönsaker verkligen också
förvaras torrt. Ligga sådana produkter
i fuktigt rum och åter draga till sig
fuktighet, kunna organismer som blivit
vid liv naturligtvis gro och efteråt
ställa till stor förtret. Det beror så-
ledes icke allenast därpå, att själva
torkningen utförts noggrant, utan det
måste ock sörjas för en ändamålsenlig
efterbehandling. Detta träder ännu
tydligare i dagen vid inkokning och
sterilisering. Även i detta fall består hela
arbetet uti att förhindra organismers
utveckling. Men här söker man helt
och hållet tillintetgöra dem samt direkt
förhindra nya sporers inträngande på
den steriliserade produkten.
För att kunna arbeta fullkomligt
rationellt, måste man vid sistnämnda
metod i främsta rummet räkna med det
faktum, att förruttnelsealstrare och
dylika organismer omgiva oss överallt,
i luften, utom och inom hus, på
hus-geråd, kläder, ja, t. o. m. på våra
händer och i vattnet. Slutligen äro de
för konservering avsedda föremålen
själva behäftade med mikroorganismer
av varjehanda slag.
Av allt detta torde framgå hur
nödvändigt det är att söka hålla dessa
fridstörare på avstånd från allt som skulle
kunna ha med konserveringsproceduren
att göra. Därför är största renlighet
nödvändig, framför allt med avseende
på de kärl, som äro avsedda för
konserverna. Redan vid nya kärl är den
grundligaste rengöring nödvändig, men
ännu noggrannare bör man vara med
gamla, förut använda glas och burkar.
Om kärlen t. o. m. strax efter
tömningen blivit rengjorda, kan det dock
hända, att, om så endast en omärkligt
liten del av innehållet blivit sittande
kvar i en vrå, organismer ändock haft
tillräcklig jordmån för sin utveckling.
I all synnerhet gäller detta gamla,
redan begagnade gummiringar, som, så
snart de legat förvarade, i vanliga fall
överdragas med ett litet mögeltäcke,
som icke låter avlägsna sig enbart
genom sköljning. I dylikt fall
rekommenderas att antingen lägga ringen i
brännvin eller koka den, innan den
skall användas. På så sätt dödas lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
