Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Flickorna Björncrona. Av Hugo Falk. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men flickorna Björncrona voro
verkligen sötare än han trott dem om. Han
hade först gjort deras bekantskap för
den basar, som "Sällskapet för
Pås-köpings försköning" hade anordnat för
resandet av en bautasten på torget. En
främling skulle vid ett flyktigt
betraktande såväl av Påsköping själv som av
dess invånare, kommit på den tanken,
att sällskapet, i fråga om sitt vackra
ändamål, på ett oförsvarligt sätt tagit
sig vatten över huvudet, men basaren
var i allt fall ytterst elegant och ett
under av sinnrika anordningar.
Visserligen drog äldsta fröken Björncrona upp
sina vackra ögonbryn på ett sätt, som
A. P. Bergqvist varit frestad att kalla
oförskämt, då han i ödmjuka ordalag
anhöll om valsen efter supén, men hon
jakade dock efter en spännande tvekan,
och lycklig att hålla en så förnäm
släkting om livet, gjorde han sitt bästa till
den grad att han trampade sönder
landshövdingskans släp och knuffade sin
bistre förman, landssekreteraren- och
kommendören Winmark, ganska
eftertryckligt för bröstet. Och då notarien
stapplade hem, hade han det angenäma
medvetandet, att hans debut varit
glänsande och för framtiden särdeles
lovande.
Visserligen upprepades i stegrat mått
den äldsta fröken Björhcronas isiga
hållning och ohövliga förvåning, då han
avlade sin visit i familjen, men sex
veckor därefter överraskades han på
det behagligaste av ett kort, på vilket
överste och fru Björncrona i vackra
typer utbådo sig äran av hans närvaro
på den bal de ärnade avhålla. Jo, jo!
Och Per Adam stack in kortet på ett
iögonenfallande ställe i spegelkanten
och svarade ofelbart under de närmaste
dagarna dem av hans talrika
ungkarls-bekanta, som ville se honom på vad de
kallade en "tjohej", att han visste inte
riktigt, för han hade lovat sig till
gubben Björncrona, och han var inte
för tillfället i stånd att påminna sig när
— han var ju så upptagen, så.
Hans förmodande, att hans
insläppande i detta militära etablissement
berodde av hans personliga behag,
bekräftades av fröknarnas förändrade
uppförande. Med beklagande måste han
visserligen konstatera, att överstinnan
på hans vördsamma förfrågan om
högst-densammas hälsa svarade "jaså", och
att översten själv vid hans eleganta
hälsning blängde på honom med ett
uttryck, som kom honom att frukta, att
denne ohemule hövitsman skulle taga
honom i armen och leda ut honom
genom dörren, men flickornas älskvärdhet
och åtskilliga glas punsch kommo
honom snart att förgäta det gifta
krigsfolkets oborstade uppförande, och sedan
hade han så angenämt, som en ung
hovrätts e. o. notarie kan ha det, i en
omgivning av vackra och blottade skuldror,
iskall genever, brusande champagne
och järpar å la Gambetta. Den äldsta
fröken gav honom en rosett i damernas
vals, och då han, berusad av sina
societetiska framgångar och möjligen
även av alkohol, bönföll den yngre om
ett enda litet varv, gav hon honom ej
blott detta åtrådda ynnestbevis utan
lovade på köpet att bliva hans elev i
velocipedåkning. Då dessa triumfer
måste ses från den synpunkten, att
balen var besökt av provinsens créme
de la créme, får man tillstå, att
resultatet närmast bör betecknas med ordet
briljant.
Som människan blir god i den mån
hon är glad, dröjde Per Adam inte att
påminna fröken Ebba Björncrona om
cykelturerna, och tre dagar därefter
hade han det utsökta nöjet att hjälpa
denna unga dam upp i sadeln på
hennes stålhäst. Det gick inte så bra i
början, men det var inte heller
meningen, och han fann sin pedagogiska
verksamhet särdeles angenäm, i all
synnerhet när han sprang bredvid den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
