- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1915 /
722

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Cremonesare. Av Anton Lindström. Med 19 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ådagalägger ett förakt för
rummet och för
gränserna som var högst
ovanligr inom den
vene-tianska konsten på den
tiden. Så småningom
uppstod i Cremona en
hel skola av målare med
impulser huvudsakligen
från Venedig, men det
var inte dessa målare
som ryktet skulle
förhärliga utan i stället
några skickliga
instru-mentmakare.

En tysk författare
ville en gång göra troligt
att fiolen blivit
uppfunnen på 1500-talet av
en tyrolare vid namn
Gaspard Tieffenbrucher.
Efter någon tid
underkastades emellertid hans
påstående kritik av
fransmannen Henri
Cou-tagne* och befanns då
ohållbart.
Tieffenbrucher, eller rättare sagt
DuifTopruggar, föddes
1514 i bayerska
Tyro-len, uppfostrades i sin födelsestad
Fussen och uppehöll sig där en tid
som finsnickare. Större delen av sitt
liv tillbragte han likväl i Frankrike och
slog sig ned i Lyon, där han också
avled år 1570. Det är mycket svårt
att uttala sig om hans skicklighet som
fiolbyggare, då alla numera kända fioler
med signaturen DuifTopruggar äro oäkta
och tillverkade först på 1800-talet.
Frågan om huru och i vilket land
fiolen har uppkommit, torde inte kunna
besvaras. Ett faktum är emellertid,
att tillverkningen i Italien tidigt nådde
en hög grad av fulländning, och tro-

Italiensk luta. Början av 1600-talet
Victoria and Albert Museum.

ligtvis har tanken på det
nya instrumentet
uppstått i sammanhang med
modifikationer av
vio-lan, det mest utbredda
av alla musikaliska
instrument under
1500-talet.

Violan härstammade
från Orienten och hade
ungefär samma form
som ett ituskuret
päron.** Intervallerna voro
utmärkta på gripbrädet,
alldeles som hos lutan,
och bottnen naturligtvis
mycket kupig. Snart
inträffade emellertid en
förändring, och denna
bestod däri att
instrumentet, i likhet med
kelternas cruth, erhöll
en flat botten. Locket
och bottnen förenades
med en sarg, stallet
rundades av, och
instrumentet holkades ur på
mitten för att
möjliggöra solospel på alla
strängarna. Slutligen
delades sargen i tre
delar, vilka fogades ihop så att
instrumentet fick ungefär samma form
som altfiolen har i våra dagar.

Violans utseende växlade betydligt
beroende på stämmän. Fyrstämmiga
sånger brukade nämligen åtföljas av
ackompanjemang, och det fanns en
särskild viola för varje stämma. De
båda instrument som beledsagade
överstämmorna kallades discanto och
te-nore, de som motsvarade
understämmorna basso och doppio basso eller
violone. Felades en sångstämma,
ersattes den av en viola, och
instrumentet blev härigenom alltmera oberoende.

* H. Goutagne, Gaspard Duiffopruggar et les luthiers lyormais du XVI-.me siécle, Paris 1893.
** Jfr^arabernas rebab.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:29:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1915/0730.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free