- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1915 /
731

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Cremonesare. Av Anton Lindström. Med 19 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

monesare, och det är kanske det
arbetet som roar honom mest.

Erfarenheten visar att italienaren,
trots sin motvilja för allt vad möda
och besvär heter, likväl förstår att
uträtta mycket både gott och nyttigt. Han
är utan tvivel arbetsam, men det gäller
för honom att vara road av arbetet,
och han liknar därför en omedveten
konstnär, som hastigt följer sin
ingivelse och hänförd skyndar mot målet.
Spiritus, ubi vult, spirat.

En kväll när månen stod högt uppe
gick jag och promenerade på piazzan.
Marmorkolonetterna på domens
framsida gåvo ett intryck av högtidlig prakt,
och deras regelbundenhet verkade
mera rogivande än själva aftonen. Ingen
människa syntes till, men från det håll
där tornet står kom ett
klarinettlik-nande ljud, som med en blandning av
melankoli och sorglöshet tonade ut

över torget. Jag närmade mig och fick
se fem stycken bytingar, som sutto
nedhukade på trappan till arkaden.
Några av dem lutade ryggen mot en
pelare och den minste, som var klädd
i en bredskyggig hatt, blåste i en liten
trumpet, medan de andra sutto tysta
och hörde på. Jag behövde knappast
fråga vilka de voro, ty en utav dem,
som tydligen var den som brukade föra
ordet, reste på sig och presenterade
dem.

— Vi är cremonesare, sade han.
Jag är snickare, de där är
metallarbetare och han är barberare. Den
där stackaren, fortsatte han och pekade
på en krympling, som såg äldre ut än
de andra och satt ett litet stycke ifrån
dem med armbågen stödd mot knäet,
heter Fiorello. Han duger ingenting
till.

Fiorello måtte ha känt sig träffad,
ty han såg skarnfiat ut, sträckte armen
efter kryckan och steg upp, och inom

Aristide Cävalli i sin studio.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:29:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1915/0739.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free