Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Mannen mitt emot. Av Elin Wägner. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plats, bara för att den blivit ovän med
sin granne. Och hos mig är ni
ingenting annat än kuggar, inte herrar och
damer i ett drama. Jag har annat att
göra än att vara regissör. Ni får stå
ert kast, ni har väl antagligen fört
kurtis förut under arbetstiden, vilket
är förbjudet. Och han reste sig.
Nog hade fröken Sävström haft svårt
för att komma fram med sin bön, men
aldrig hade hon drömt om ett avslag,
sedan hon väl hunnit så långt, som till
att framställa den.
Hon dristade en blek invändning.
— Det är så förfärligt för mig,
klagade hon.
Direktören satte blickarna i henne.
— Vad vet ni om förfärligt, sade
han. Har ni aldrig tänkt på vad
människor går igenom? Försök att bära
det lilla obehaget med jämnmod och
sköt er anspråkslösa uppgift tyst och
plikttroget. Tänk på mig, som skall
lotsa oss alla igenom under de här
svåra tiderna. Farväl, fröken.
— Jag ber om ursäkt, sade fröken
Sävström och neg. Snabb som en vind
var hon försvunnen.
— Skall jag gå in i toalettrummet
och gråta? tänkte hon. Ånej. Inte får
maskindelen Gurli Sävström lipa som
om hon vore en människa!
Mannen på andra sidan pulpeten gav
henne en blick i smyg, när hon kom
tillbaka. Han hade den brutna
förlovningen på sitt samvete, och han hade
länge väntat, att Gurli skulle be att
bli förflyttad, och så skulle han kanske
få i huvet en av chefens förfärliga
glosor, icke för att han brutit
förlovningen men väl för att han ingått den
inom institutionen, ty det var mot
reglerna.
Han kunde icke fråga, ty de talade
icke mera med varandra, han och Gurli.
Förlovningen hade brutits ljudlöst som
en blomma brytes, han hade skrivit
från en semester, fått sin ring åter
i expressbrev, växlat den mot en ny,
och den fick en annan flicka, som
alltjämt bar den. När han vände
äter, satt Gurli som vanligt vid
pulpeten. Hon nickade kort till hälsning
och hennes penna hade raspat
oavbrutet, medan de andra kommo fram och
hälsade och frågade, hur han haft det.
Så mycket visste han om den, som
varit hans fästmö i tre år, att något var
på färde, men han kunde inte se på
henne vad. Hon dök ner i sitt arbete
som i en löpgrav och när arbetstiden
var slut, försvann hon på sitt snabba,
tysta vis, innan han ens sagt
god-middag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
