Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Lite neutral krigshistoria. Av Ludvig Nordström. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om de flesta gäster, som komma
hit, vet man inte mer än vad yttre
bagateller säga, såsom ansiktsdrag,
öron, form på mustascher och näsa,
gång, finheten på kappsäckar m. m.
Men det är ju rätt svaga vittnen i det
stora världsmålet människa och
människa emellan.
Det händer dock, att man ibland får
en lite klarare uppfattning om vissa
andra. Det är, när de ha några
bekanta på orten. Under vanliga
förhållanden skulle inte det heller säga så
mycket kanhända, men nu under
krigstid säger det nästan allt. Åtminstone
allt, som har något att betyda.
Var och en intar nämligen sin klara
ställning här på orten, och man håller
väl reda både på vänner och
motståndare.
Det finns en centralpunkt, där alla
trådar löpa samman. Det är där, jag
fått reda på allas färg, och det är just
med tanke på den centralen, som jag
intresserar mig för det lilla häftets
öden i mannens hand.
Centralpunkten är tidningskontoret.
Dit komma tidningar två gånger
dagligen, och minst en gång om dagen går
man inom dörren för att höra efter
nyheter och köpa ett paket cigarretter.
När man så står där och hänger över
disken, kommer det och går folk, och
utanför på gatan passerar det också
folk.
Ser man nu, att butiken är full av
vänner, öppnar man hjärta och läppar;
och förhoppningar, iakttagelser, för-,
troenden utbytas. Därefter framletas
ord av motståndare och utskrattas
grundligt.
Det är mycket behagligt.
Är butiken däremot full av
motståndare, eller är församlingen blandad,
råder antingen en ödesdiger tystnad
eller talas om saker, som inte
intressera någon.
Bland kunderna i denna centralbutik
finns en person, som vi kunna kalla
herr Dens.
Herr Dens är en utmärkt person.
Det är inte tu tal om den saken. Han
är ljus, blåögd och har följaktligen
alldeles klart för sig sin ställning.
Kalla vi nu mannen med häftet för
herr Beth, så torde den utmärkte
läsaren förstå mina tankar, då jag säger,
att herr Beth var god vän med herr
Dens.
Jag känner genom tidningskontoret
utmärkt väl herr Dens’ ställning till
kriget. Herr Beth är hans gode vän.
Jag förmodar därför, att herr Beth har
exakt samma ställning som herr Dens.
Men nu är saken den, att det lilla
häftet intar en ställning, som är alldeles
motsatt dessa båda herrars. Och när
herr Beth tar häftet med sig, vad kan
vara hans mening annat än att visa det
för vännen Dens?
Jag sitter i gungstolen och tänker
på det.
— Få se nu, tänker jag, vad häftet
kommer att göra för intryck på herr
Dens och hans parti. Ty förmodligen
kommer det att få cirkulera!
Och jag anar, att jag inom kort skall
genom den stora centralen få reda på
effekten.
III.
Men jag säger alls ingenting.
Dagarna gå, och det lilla häftet är borta
från Dorés bibel. Herr Beth går med
långa steg i salongen, hans ögon söka
fortfarande efter näring men finna
inget nytt litet häfte, hustrun slår i
kaffe åt honom, jag sitter kav lugn i
gungstolen med mitt kaffe och min
cigarrett.
Tills vidare har jag ingenting hört
om det lilla häftets öden.
En dag står jag i butiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
