Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Lite neutral krigshistoria. Av Ludvig Nordström. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Den där herr Beth, säger min
vän på andra sidan disken.
— Ja?
— Han är allt ovän till oss, han!
säger min vän, ty vi ha samma mening.
— Hur så? frågar jag.
— Jo, han var inne här i går med
Dens, och de talte om kriget. De äro
allt bra fega ändå, sa då den där Beth,
som måste gå med 42 bataljoner mot
7 för att kunna göra- något åt våra!
Och så skällde de tillsammans alldeles
vådligt på, ja.. vi vet I
Vi äro mycket neutrala, som läsaren
torde iaktta.
— Han är alltså klar vän till. .
hm? frågar jag.
— Ja, ab-so-lut! svarar min vän
bakom disken.
— Lika klar som Dens?
— Mera, mera!
— Si där! Där har jag honom!
tänker jag. Där har jag honom.
När jag nu sitter i gungstolen efter
rniddan och ser honom vandra med
långa steg av och an i salongen, undrar
jag, var det lilla häftet håller hus, om
det genom herr Dens har satts i
cirkulation och hos vem det just nu
studeras.
IV.
Det börjar emellertid närma sig påsk,
och första april går in. Andra april är
långfredag, och det tycks redan
komma påskgäster.
Jag börjar med anledning därav att
bli intresserad, där jag sitter i
gungstolen, av att det lilla häftet skall
ha slutat sin odyssé bland herr Dens’
vänner och bekanta. Jag tänker
naturligtvis inte på saken annars, då har jag
viktigare angelägenheter, men så fort
jag sätter mig i gungstolen och ser herr
Beth med långa steg traversera
salongen på väg till kaffebordet.
— Hör du, min gosse, tänker jag,
du får raska på lite nu. Det är
visserligen bra, att nyttig kunskap sprides,
men just nu, under påskveckan, då
stället är fullt av folk, måste häftet
vara här och ligga framme. Det är ju
inte ditt häfte utan ställets!
En annan tilldragelse lägger
emellertid beslag på tankarna och utgör
samtalsämnet i tidningsbutiken.
Det är första april. Dardanellerna
bombarderas, och både vänner och
motståndare slå sina lovar kring platsens
anslagstavla, som sköts av en gammal
tidningsredaktör, en förträfflig man. Vi
ha funnit varann, han och jag, i schack,
och jag har, ehuru icke tillhörande
hans sympatiläger i kriget, erhållit en
liten schackbok av honom.
Den första april finner jag nu på
hans anslagstavla ett telegram om att
fem allierade slagskepp skjutits i sank
vid Dardanellerna.
— Mycket duktigt gjort! tänker jag.
Mycket duktigt gjort!
När jag kommer till tidningskontoret,
möter mig ett gapskrattande sällskap.
— Det är ju fem slagskepp sänkta
vid Dardanellerna, ropa de
— Jag har just sett det! svarar jag,
med hela mitt lugn.
— Första april! Första april! Vi
ha lurat redaktörn! ropar sällskapet,
och nu deltar även jag i skrattet.
Så krigas det här, och det var denna
framstöt, som kom mig att glömma det
lilla häftets öden.
Men redan på långfredan hade jag
det i tankarna igen.
V.
Nu varskor jag min hustru om det
passerade, redogör för mina
iakttagelser och säger:
— Vad anser du? Skall jag tala
med herr Beth om saken och be honom
vara vänlig skaffa igen det lilla häftet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
