Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Anarkisten. Av Waldemar Swahn. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som i gar hade jag ett chiffertelegram
från Y.
Besökaren ryckte på axlarna och
mätte den andres stickande blick med
ett till hälften godmodigt, till hälften
gäckande leende.
— Jag är endast ett verktyg och
vet icke mer än man låtit mig veta.
— Ja, ja, det är bra. Leo Bruuns
röst lät otålig, och hans nervösa, smala
fingrar började trumma på bordskivan.
Jag har naturligtvis ingen anledning
att misstänka . . . men man kan inte
vara nog försiktig. . . isynnerhet
jag . . .
— Ja, Isynnerhet ni, avbröt den
långe, ljuslagde med eftertryck och
fällde ihop sitt leende, medan han
långsamt lade armarna i kors över
bröstet.
Leo Bruun hoppade till i stolen.
— Vad är det ni säger, karl! Denna
ton — har ni glömt, vem jag är?
— Nej, återtog den andre med
isande lugn, ni är Alexander Mohr,
chef för den anarkistiska
exekutions-kommittén ! I Newyork hette ni d: r
Graham — i Paris arbetade ni under
namnet Kopalsky. Från Zurich
efterlystes ni under en annan skyddande
förklädnad — monsieur Bourdonnier,
om jag inte missminner mig —: och
nu föredrar ni att spela en originell
rentiers roll. Omgivningen är inte
illa funnen — förevändningen: stilla
studier, plausibel. Den dumma
polisen bör icke ha minsta anledning att
misstänka, att den korrekte och
elegante man, som så ofta syns på våra
bibliotek och arkiv, är en av
samhällets bittraste fiender, arvtagaren till
den stora mission, som för tillfället
avbrutits med vår ädle Ignatio
Mar-cias martyrdöd — eller hur?
— Nog! Ni är inte den ni utger
er för . . . Ni är icke bara verktyg.
Mannen med de. många namnen
talade kort och andfått, som om
plötsligt något tungt lade sig över honom.
Hans bleka ansikte hade blivit vitt
som kupan på en nattlampa, och
ögonen brunno med kattdjurets
intensivt spända uttryck, när faran är inpå
och ett enda ögonblicks oförsiktighet
kan kosta livet.
Sändebudet från Y. lutade sig
tillbaka i stolen och visade ett ögonblick
trettiotvå felfria tänder. Därefter lät
han ögonlocken falla ned en sekund
för att ge det godmodiga uttrycket
tillfälle att omärkligt försvinna.
— Ni har både rätt och orätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
