Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Mycket väsen för ingenting. Av Hjalmar Bergman. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ftlyokei väsen för ingenting.
Av Hjalmar |£ergman.
i.
Hovstallmästaren greve Henrik
Larsson Brenner låg på sitt yttersta.
Medvetandet var redan stundtals omtöcknat,
men han envisades att stirra framför
sig med stora, vidöppna, svarta,
glänsande, vreda ögon. Ansiktet var vitt
med en mattgul ton, håret vitt,
läpparna vita. Syster hade nyss bäddat
för döden, bytt skjorta, bytt lakan, bytt
örngott. Hela fyrkanten från
sänggavelns mörka valnöt ned till det vin-
röda täcket var vitt. Men han envisades
att hålla de svarta, blänkande ögonen
vidöppna.
Läkaren hade lagt handen över hans
hjärta, böjde sig ned och såg honom
rakt in i ögonen. I den sjukes ansikte
rördes icke en muskel. Syster ställde
ifrån sig skålen och sprutan och räckte
läkaren en tändsticksask. Han repade
eld på en sticka och förde den av
och an framför de svarta, envisa
ögonen. En svag dallring i ögonlocken,
stickan slocknade. Han slog eld på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
