Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Mycket väsen för ingenting. Av Hjalmar Bergman. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en råtta tassa av och an i trossbotten
eller bakom väggens panel. Ett
rastlöst, taktfast tassande av och an med
några sekunders uppehåll vid
vändpunkterna. Han hörde ett annat,
knastrande ljud, som kunde härröra från
någon nytänd brasa. I salen hade elden
redan brunnit till glöd, och i förstugan
fanns ingen eldstad. Ljudet
intresserade honom, han vaknade fullständigt,
lyddes och sökte beräkna varifrån det
kom. Antagligen från övre våningen.
Han trodde, att det möjligen kunde
vara den sjuke, som kastade sig av och
an på den knastrande resårmadrassen.
Och han tänkte:
Kanske har dödskampen redan börjat.
Varför står jag då här? Och i alla
händelser — vad kan jag göra?
Och nu hörde han hastiga, fjantande
steg, en gubbes steg, först över sitt
huvud, så i trappan. Han blev plötsligt
rädd. Var det slut? Han tänkte sig
gubben Ahlman, vit med stirrande
ögon, stammande ’— Och
uppståndelsen vid spelbordet — hur de skulle
rusa upp, kasta från sig korten. Vad
har då skett? Omöjligt. Redan? Vi
som trodde — vi som sutto här i lugn
och ro — var han vid sans? -— ville
han se oss? —
Pastorn grep kring dörrvredet men
kände det skälva i handen och släppte.
Dörren öppnades. Det var gubben
Ahlman. Han lade icke märke till
pastorn, steg fram till bordet och gjorde
en liten kantig bugning. Herrarna med
undantag av doktorn lade hastigt från
sig korten.
Lugnt och buttert anmälde han:
— Hans nåd önskar tala med doktor
Sandberg.
Doktorn sköt brillorna upp i pannan,
släppte icke korten.
— Vad säger du? Är han vaken?
Gubben, som var lomhörd, bugade
på nytt och upprepade:
— Hans nåd önskar tala med doktor
Sandberg.
Sönerna och magen reste sig, men
doktorn förblev sittande och släppte
inte sina kort.
— Nej, vänta lite, sade han och såg
på klockan, det här måste vara något
misstag. Det är inte en och en halv
timme sen jag gav honom morfin. Hör
du, gubbe, inte är han vaken?
Ahlman satte pliktskyldigast handen
bakom örat, men vare sig han var
alltför döv eller gammalmans envis
upprepade han endast samma ord.
Doktorn skakade motvilligt på huvudet. Han
gjorde sig emellertid stånkande redo
att stiga upp, då prästen trädde fram
och erbjöd sig att gå i hans ställe.
Doktorn nickade.
— Gör det. Gubben har
missförstått. — Sitt ned, mina herrar.
De satte sig och doktorn spelade ut.
— Klöver! ropade han men ingen av
medspelarna rörde sina kort. De sutto
onaturligt raka och uppspetade på
stolarna, ansiktena vända mot dörren.
Doktorn brummade något, tog av brillorna,
snöt sig.
Efter en stund återvände Carlander.
Han ställde sig helt lugnt på sin förra
plats, nickade och sade:
— Jo, det var ett misstag. Herr
greven nämnde ett namn, som jag inte
riktigt kunde uppfatta. Men det var
säkert inte doktorns —
— Det visste jag — muttrade
doktorn. Plötsligt satte han på sig
brillorna, böjde sig fram över bordet och
betraktade Carlander med en förargad
blick. Vasa? Är han vaken?
Carlander jakade. Gerhard reste
sig hastigt, men doktorn grep honom
i armen.
— Sitt ned, säger jag. Han är
troligen inte vaken. Vi spela ut den här
robberten, så går jag upp till honom —
Och korten började falla.
Strax därpå öppnades dörren, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
