Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En enkel historia om en god kvinna. Av Elisabeth Högström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var första gången en dylik tanke
föll henne in, och hon kunde ej förstå
hur den kunde komma.
Viva kom och mötte dem i allén.
— Vad ni dröjt länge, sade hon. jag
har setat och ångrat mina synder och
längtat efter min store härskare och
slav. Kom, får du kyssa mig glad.
Kerstin gick före dem in. Hon blev
aldrig riktigt klok på Viva i hennes
förhållande till Göran. Ibland tycktes
han totalt vara luft för henne, men
dessemellan kunde hon krypa upp i
hans knä med en lyckligt undergiven
min, som ingen någonsin förr hade
sett hos henne. Så återigen––––
Kerstins ögon fingo ett allvarligt
uttryck, när hon i minnet ofrivilligt
återkallade ett litet intermezzo från en av
nyårsdagarna. I den stora hallen hade
hon mött Göran, tyst och med en djup
skugga över blicken, och inne i
kabinettet satt Viva kvar. Hon smålog,
men icke glatt och naturligt, utan hårt
och nervöst.
— Göran såg så ledsen ut, Viva,
sade Kerstin sakta.
— Tyckte du det? Nåja, det skadar
inte. Och han blir snart god igen.
— Men jag kan knappast förstå,
varför du förlovat dig med honom, när
du gång på gång bara sårar och plågar
honom.
— Ja, varför? Det är just, vad jag
sitter här och funderar på. Hör du,
tycker du för resten inte, att Göran är
rätt lik Leo?––––––-Nej, nej, se
inte så där ohyggligt strängt på mig,
jag menar ju ingenting med det. Om
jag inte älskat Göran, hade jag, som
har min konst, naturligtvis inte bundit
mig, det kan du väl förstå. Men för att
man är kär, skall man inte börja lägga
om sitt temperament, jag tänker
åtminstone inte göra det.
Sista kvällen de alla voro samlade,
skulle det bestämmas om Vivas och
Görans bröllop. Det blev beslutat, att
det skulle stå i Stockholm i april.
— Förr eller senare skall det ju i alla
fall därhän, fast det ligger en viss gloria
av oförvitlig borgerlighet kring det
heliga äkta ståndet, som inte tilltalar
mig något vidare, sade Viva vårdslöst.
Hon ville fortsätta att måla, det var
ett bestämt villkor, och Göran hade
ingenting alls däremot. Hur skulle hon
kunna tänka på mat och städning och
tvätt, det gick ju an att skaffa kunniga
tjänare, och hon skulle endast vara
hans själs och ögons fröjd. — I det
fallet är Pluggis snäll och förnuftig,
sade Viva och kysste sin fästman i allas
åsyn. Men det tyckte han icke om.
Om en smekning springer fram ur ett
verkligt inre behov, exponerar man
den ej. Men ögonblicket därpå viskade
hon i hans öra: — Jag skämtar ju bara
med er allesammans. Du vet väl, att
jag är glad åt det, och att du är den
ende man i världen jag ville ge bort
mig åt––––Då grep glädjen ännu
fastare tag om honom, och han såg på
henne med hela sitt hjärtas ömhet i
blicken.
Han hade inte förfuskat kärleken,
innan den kom till honom. Han hade
kunnat vänta, inte som de flesta andra
tagit vad som låg närmast, och nu
skulle han få sin lön.
Föräldrar och syskon voro så glada
åt att Viva skulle få ett eget hem,
och Göran hade vunnit dem alla.
Visserligen hade han en del radikala
åsikter, tyckte brukspatronen, men det
var visst brukligt nu, för tiden.
När de rest allesammans, var och
en åt sitt håll, och Kerstin kommit
riktigt för sig själv, då först kommo
alla intryck till sin rätt. Göran hade
lämnat henne en hel del böcker och
tidskrifter, innan han for, åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
