Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En enkel historia om en god kvinna. Av Elisabeth Högström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med bidrag av honom själv. Det var
dels en serie biografier över medeltida
historiegestalter, dels uppsatser och
inlägg i den moderna arbetarfrågan, vars
parti han, mera från kulturell än
politisk synpunkt, varmt tog. Särskilt en
artikel, innehållande hans tankar om
fredsrörelsen, läste hon igenom flera
gånger. "Jag står egentligen,’’ skrev
han, "utanför detta område, och är ej
i någon mån kompetent att bedöma när
det utan våda kan komma till någon
ändring. Men det må ske om trettio
eller femtio eller hundra år, jag tror
på en mänsklighet utan blodiga händer!
Annars vore det ju tröstlöst att timra
stugor och fostra söner."––––––-
Hon tyckte, hon såg honom framför sig,
när hon lade undan häftet, det stora,
litet kantiga huvudet och de grå
ögonen, som kunde blicka så kärleksfulla
och förstående, men också ljunga och
vredgas över hyckleri och
orättfärdighet. "Han hade ett gott ansikte," hade
den gamle skolmästaren sagt, och han
hade rätt. Det var så gott och ärligt,
att man blev glad när man såg därpå,
fast det var mycket mera fult än
vackert. Han arbetade strängt, och hon
visste, att för alla sina föreläsningar
och lektioner för obemedlade unga män
tog han ej ett öre betalt. En dag fick
hon brev från honom. "Kan du inte
stanna över en dag här i Uppsala, när
du reser till Stockholm?" stod där. "Slå
dig nu riktigt lös för en gångs skull!
Alltid finns det väl någon annan, som
kan lägga omslag på Fiskar-Tobias ben,
och drällväven »kan gärna vila. Och
resa måste du helt enkelt. Jag var hos
Viva i söndags, men hon hade magrat
alldeles för mycket de sista veckorna.
Du får se till, att hon inte
överanstränger sig med sin målning, och pigga
upp henne. Annars var hon som alltid
en sagosyn, oasen bland karga
verkligheter. — — —
Hon kom verkligen åstad, och stan-
nade en dag i den eviga ungdomens
stad. Göran mötte henne vid stationen,
och de gingo och åto middag. Han
drack sällan vin, men nu rekvirerade
han in det. — Skål, syster Kerstin,
sade han, i det han höjde sitt glas.
Tack för att du kom!
På aftonen hade han bjudit dem till
en av sina bästa vänner, en doktor
Ewert, nyligen gift med en engelska.
De voro bägge ovanligt fina och
behagliga människor, och togo emot
Kerstin på det hjärtligaste sätt. Doktorn
spelade fiol och mrs Ewert läste högt
några dikter av Keats. Ett gott skratt
fick man vid supén, när den lilla näpna
värdinnan först då fick klart för sig,
att Kerstin ej var Görans fästmö, utan
hans blivande svägerska. De måste
bägge hjälpas åt att beskriva Viva.
Men mrs Ewert sade: — Yes, I hear,
that she must be deligthful. But still
I wish, that it had been miss Kerstin.
Our dear docent is a little too serious
sometimes, and you have health and
sunshine in your eyes.
De bröto ganska tidigt upp, men
innan han följde henne till pensionatet,
gjorde de en avstickare upp till
Slottsbacken och Wennerbergsstatyn.
Däruppe grepos de båda av en underbar
stämning, som bannlyste alla ord.
Slätten låg tyst och vit av nyfallen snö,
och hela den vardagliga världen med
sitt jäkt och tramp, den sjönk med ens
djupt ned och blev så underligt fjärran.
Ej heller när de vände tillbaka, talade
någon av dem, förrän de stodo utanför
hennes port,
— Ja, Göran, nu träffas vi nog inte
förrän på ert bröllop. Ha ni bestämt
ännu vart ni ska resa efteråt?
— Till Italien, Lago di Como
troligen. Viva vill dit än en gång, och
mig är målet nästan likgiltigt, när jag
reser med min egen ljuva lycka som
kamrat på färden.––––––När du nu
sedan kommer hem igen, får du inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
