- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1915 /
826

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Historien om den naturliga trädgården. Av Tore Dahlström. Med 3 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag for ut, beredd på det värsta.
Orangerier, konstruerade å la
epidemisjukhus, bredde ut sig åt alla sidor.
Med värden som ciceron trädde jag in
i det första. — Det här, förklarade
han, är sanatoriet för potatis. Genom
omsorgsfull behandling, frisk luft,
isolering, diet och motion har jag fått
deras tuberkler reducerade till
storleken av en ärta, och jag misströstar
inte om att snart nedbringa dem till
det minsta möjliga, det vill säga
ingenting alls. Du ser, att de redan se ut
som hälsan själv! — Här ha vi
melonerna! Jag tittade, men kunde inte
upptäcka några meloner, endast flera
tunnland jord beströdd med något som
jag tog för havregryn. — Du kanske
minns jag sade, att melonen bara var
ett hjortron, angripet av elefantiasis!
Jag misstog mig så till vida, som
återförd till om jag så får uttrycka mig:
ägget — ad ovum — melonen avslöjat
sig vara inte ett hjortron, som man
skulle kunnat tro, utan fastmer ett

gurkfrö! — Och här ser du mitt
ro-sarium! Hela rummet var fullt av slån,
hagtorn och nyponbuskar med
vidhängande etiketter på vilka jag läste:
f. d. teros, f. d. jerikoros, f. d. näckros,
f. d. Reine de France. — Han släpade
mig vidare ur orangeri i orangeri,
jag såg luktärter reducerade till
darrgräs, nejlikor till stinkörter — jag stod
inte ut längre. Ta mig härifrån, viskade
jag matt, annars svimmar jag! Låt oss
gå ut till ogräset, svarade han kallt.
Jag antog han skämtade, men hans
rynkade panna talade ett annat språk.
Han ledde mig ut i det fria. Jag trodde
knappt mina ögon! — Vi befunno oss
i en vidsträckt trädgård, där
hundratals rabatter tävlade om vem som mest
skulle tjusa ett häpet öga, där
horti-kulturens alla underverk prunkade från
och med’ den skarpslipade, tveeggade
svärdsliljan till och med den svarta
japanska rosen och det innersta
Australiens tankfullaste orkidéer . ..

Jag förstår, sade jag, det här är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:29:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1915/0834.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free