Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - I Vardevik. En halländsk historia av Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i förskott, så beslöt man, att främlingen
skulle få bo i Vardevik numro tre.
Mor Jönsson visste inte riktigt, vad
hon skulle tro och tänka om sin gäst.
Betala för sig kunde han, fint och
snyggt bar han sig åt, och likadant
ville han ha det. Men detta, att han
sprang ute i ängderna och målade av
allt möjligt — det tyckte mor Jönsson
var lite konstigt. Men ändå mera
undrade hon, när målaren bad att få
måla ett porträtt av Nora, dottern. —
Det blev tvärt avslag först. —
Ofta hade de ej sett varandra, den
unge målaren och Nora. Men det kom
sig snart nog så, att de funno
varandras hjärtan. Och därför blev
porträttet av Nora så livs levande bra, att
fader Bengt gav sitt bifall, när
av-målaren bad att få Nora till hustru/ —
Hur bra hade han inte haft det hos
Bengts, hela tiden, halländsk
gästvänskap i långa banor!
Men att få tösen! Det var mycket,
det! Mycket mer än han vågat drömma
om. Han, målaren, främlingen, var
äkta hallänning. De tavlor, han
målade, voro-rena bilder av detta karga,
men vackra kustland, som födde
Severin Nilsson. — Och nu hade mästaren
vunnit sin mäster fru. Och mor
Jönsson var nöjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
