Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Köpenhamnsarabesk. Av Hjalmar Söderberg. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans son i främmande land sitter till
bords med vilda djur!
Värden såg" sig förskräckt omkring
efter jaktsällskapet. Han såg inte till
dem. Men han gissade sig lätt till att
de hade gått till garderoben med sina
vapen och väskor och djur och annat,
som inte hörde hemma på denna
eleganta matsalsterrass.
— De herrer, sade han, burde
naturligtvis ha gaat den anden vej,
igen-nem garderoben, i stedet for at ruse
herind direkt fra gaden. Men . . .
— Och jag, fortfor Strömlind,
ännu darrande av upphetsning, jag,
som hittills har älskat Danmark! Jag
är uppfödd med H. C. Andersen och
Sören Kierkegaard! Men hädanefter,
herr kammarråd, hädanefter . . .
— Jeg forsikrer dem, jeg er den
förste at beklage ... Vil De ikke
tillade mig . . .
— Och jag är en lojal man, herr
kammarråd! Jag har senast i
förmiddags avlagt visit hos hans majestät för
att efterhöra hans befinnande.
Tillståndet var tyvärr ganska oroande . . .
Värden såg sig omkring med en
drunknandes blick. De presumptiva
föremålen för den fordrade
utspark-ningen kunde ju när som helst bli
synliga igen, och hur skulle det sluta
med denna ursinniga svensk och dessa
fem, sex robusta lantpatroner? Han
fick en idé.
— Vil ikke den Herre tillade mig,
sade han, at- invitere paa en flaske
champagne? Medens De venter paa de
nye beckasiner?
Strömlinds hjärta veknade.
— Det är alltför älskvärt av er,
herr kammarråd, sade han. Men jag
hade annars tänkt dricka en flaska
bourgogne. Jag bryr mig inte så
mycket om champagne utan damer.
Men ni kanske känner någon dam här,
som ni vill presentera mig för ... ?
— Det gör jeg desvserre ikke . . .
— Då håller vi oss till bourgognen.
Och den ber jag naturligtvis att få
betala. En annan gång skall det vara
mig ett nöje att ta emot er älskvärda
invitation.
Konstnären var lugnad och blidkad.
Bourgognen kom, de nya beckasinerna
kommo så småningom också. Men
eftersom han denna gång hade bättre
tid att studera dem, märkte han snart
att vad han först hade tagit för två
små fåglar bara var en, skuren i två
halvor. Det gjorde ingenting. Det
slocknande skymningsljuset därutifrån
parken hade redan bleknat för det
elektriska ljusets gnistdans i speglar
och kassetter, en underbart skön dam
med smaragder i öronen kastade
vältaliga blickar till honom bakom ryggen
på sin kavaljer, medan hon sög på en
cigarrett, och långt borta spelade
musiken serenaden ur "Der var engang".
Strömlind tänkte på den flicka han
älskade. Han undrade, vad hon
företog sig just nu. Kanske hon satt och
broderade en hund åt honom, till en
kudde. Hon hade en gång hotat honom
med det. . .
Damen med smaragderna hade blivit
ensam för ett ögonblick. Hon sände
honom blickar, som tycktes honom
lova mer än all jordens kvinnoskönhet
kunde hålla. Gud vet hur det här kan
utveckla sig, tänkte Strömlind,
Köpenhamn är äventyrens stad . . . Bäst
att hålla sig beredd på vad som
helst. . .
Men nu kom hennes herre tillbaka,
och som de passerade hans bord på
väg mot utgången, hörde han henne
säga, halvhögt men tydligt nog:
— Det var ju den grimme
sven-sker, der "var så vsemmelig imod de
söde hunder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
