Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Äpplen och päron i forntid och nutid. Av Rolf Nordenstreng. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Richard är likaledes ett ypperligt äpple,
men det finns folk, som tycker dess
arom är något för "parfymlik". Lägger
man så till dessa sorter ytterligare den
renettartade Ribston, som
facklitteraturens uppgifter till trots i styv jord
och kallt läge här bär årligen, rikt och
fullt utbildad frukt, så synes det, att
man inte behöver lida brist på
förstklassig bordsfrukt häruppe, om man
bara har jord att sätta träden i.
Sommaräpplena bli självfallet idealiska här,
men dem känna ju alla till: Hampus,
stor klar astrakan, Gyllenkroks
astrakan, Sävstaholm, Vitgylling,
Transpa-rante blanche och slutligen Oranie,
som kommer först i oktober — alla äno
de beundransvärda och ingen vill man
gärna undvara. Sävstaholmsäpplet är
väl det största och vackraste av dessa,
Oranie måhända det allra finaste.
Hushållsfrukten förbigår jag här,
dock icke utan att som idealet bland
denna framhålla Cellini, vars fina syra
är oöverträffad och som därtill bär både
tidigt, rikt och jämnt, åtminstone på
dvärgunderlag, och vidare är mycket
länge hållbar.
Men innan vi ta farväl av äpplena
måste vi ägna en tanke åt
paradisäpplena, som alldeles för litet odlas.
Man skall inte alls tro, att de endast
äro utan like i fägring under
försommaren, då hela trädet är höljt av blom,
och på hösten göra en prakteffekt med
sina tallösa små lysande frukter. Nej,
dessa frukter äro därtill matnyttiga,
visserligen inte råa, men väl i form av
gelé och marmelad. Och här motats
sakkunniga av t. o. m. samtliga
krigförande nationer i rörande enighet med
de neutrala om att maken till gelé och
marmelad lämna inga andra äpplen.
Dessutom är paradisäppelträdet så gott
som okänsligt för köld och frodas
därför t. o. m. långt uppe i Norrbotten.
Men man skall helst odla de nyare
hybriderna från Canada, som ha större
och finare frukter än stamsorterna.
Eve, Elsa och Silvia ha frukter av ett
plommons storlek och ha med
framgång provats i Finland. Ingen
trädskola i Sverige för dem veterligen
ännu i handeln — varför inte?
Varför ska vi behöva vänta på dem? Låt
oss enstämmigt upphäva ett rop som
skakar trädskoleägarnas trumhinnor:
giv oss Eve, Elsa och Silvia! Snälla
barn få vänta och få ingenting. Stygga
barn skrika och få. Alltså, låt oss inte
vara snälla! Men till dess att vårt skrik
blir hört och gör verkan, kunna vi
plantera Pyras prunifolia fructo
cocci-neo, Pyrus prunifolia fructo sanguineo,
båda med röda frukter av ett större
körsbärs storlek, och Pyrus prunifolia
fructo Xanthocarpa med ljusgula
genomskinliga frukter av ungefär samma
storlek. Alla dessa sorter formligen
digna av frukt. Hur vackra de äro
både vår, sommar och höst torde nog
mången läsare ha lagt märke till i
Stockholms planteringar, åtminstone i
Vasaparken och väl också annanstädes.
Och nu säga vi äpplena ett varmt
och hjärtligt farväl eller hellre au
revoir — ja, kanske det i detta fall bör
heta au remanger? — och övergå till
päronen. Men det blir. betydligt
svårare. Karlfeldt har inte skrivit en
enda rad om dem, det jag kan komma
ihåg åtminstone. Det är då bra
orättvist. Och inte spela päronen någon
roll i fornfolkens religion och symbolik
heller. Vi ha inget syndapäron, inget
kärlekspäron, inget ungdomspäron,
inget rikspäron. Hur i all världen
kommer det sig till? Man tycker att
en frukt med päronets många härliga
egenskaper borde ha blivit hedrad med
myter och kult, eftersom den är
urgammal. Men nej! Inte ett spår därav
kan. upptäckas ens av falkögon och
stövarnäsor. Här är en
mytopomolo-gisk gåta att lösa.
I alla fall är päronet en frukt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
