Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - En Småstadsbal. Av Elsa Lindberg-Dovlette. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tariska knuffen i ryggen och polkan
stannade av mitt i en löpning.
Nästa dans skulle bli fransäs.
Alla fruarna reste sig. Ty det var
en långsam dans som alla kunde vara
med om. Och när var och en nu en
gång betalat sitt inträde, så hade man
ju också rätt att röra på sig.
Frun "som var född" hade tagit
doktorn om hand. Hon figurerade med
de vassa armbågarna utåt. Det var
som om hon velat dela honom mitt itu
och giva hälften var åt sina tvillingar.
Men dessa dansade förnöjda med var
sin av de båda lantbrukarbröderna och
hade ingen tanke på framtidens allvar.
Polly dansade med studenten visavi
Karlbergskadetten med borgmästarens
vackra dotter. Polly var så
glittrande glad. Små fina lockar hade stulit
sig fram ur den stora sammetsrosettens
hårda knut. De dansade likt en gloria
kring hennes smala ansikte, där ögonen
tindrade likt stjärnor. — Älvdrottning,
viskade kadetten, när han tog hennes
hand. Men hon hörde honom ej ens.
Hon var så helt in i dansen.
Två "Eterneller" dansade med
varandra visavi majorskan och
apotekar-frun. Den tredje flaxade kring
urmakaren. Prästgårds-Lena sken av svett och
möda. Den bleke provisorn släpade
hon efter sig, liksom en stor, tung
fregatt en liten vinglig båt. Provisorn
vågade endast bjuda upp Lena till
fran-säsen, till andra danser var han för
svag. Tripp, Trapp och Trull,
borgmästarens döttrar, voro med tillika med
guvernanten. Men de ansågo
fransä-sen vara en vanlig springlek. Dansens
turer gingo huller om buller, medan de
lekte "tafatt" under de dansandes
upp-lyftade armar.
Guvernanten försökte förgäves att
lugna dem. Men de gledo undan henne.
— Hon har inga händer med
barnen! sade apotekarfrun.
— Och ändå är hennes stora nog,
tillade frun "som var född" spydigt.
Disponentens vackra fru hade slagit
sig ned vid pianot. Den blinda
spelfrun hade förts i ett hörn för att vila
sig. Men hon var så van att ständigt
röra fingrarna att de i alla fall gingo
upp och ned av sig själva över hennes
knän.
Hambopolskan flög yrande vild under
disponentsfruns fingrar. Lilla Polly
lyftes högt av kadettens starka armar.
Ljus och musik inom henne, ljus och
musik omkring henne. Tanterna voro
sömniga. Var gång Polly dansade förbi
ropade de till henne, att hon skulle akta
minnesarmbanden av hår och alla de
andra prydnader de lånat henne. Men
varken hon eller kavaljeren hörde deras
vassa röster, som drunknade i dansen.
Stadens handelsman hade äntligen
tvinnat sig fram ur sitt hörn. Och efter
en lång fundering, stod han nu framför
guvernanten.
— Får jag lov att bjuda upp?
viskade han. Hon rodnade. Jag dansar
inte, sade hon, och rodnade ännu mer.
Nu rodnade också handelsman.
— Fröken vill nog. Hon dansar ofta
med oss där hemma! Fråga bara en
gång till, ropade Tripp, Trapp och
Trull. Hon vågar bara inte.
Guvernanten stod där med hängande
röda händer.
— Tack, viskade hon. Så försöka
vi då! sade handelsman.
Och så försökte de. Icke var det
just mönstergillt. Hon var stel och rak
och drog sig bakåt. Och han var liksom
rädd att taga uti henne. Och drog sig
också bakåt. Men runt gick det. Och
lilla guvernanten log så lycklig med
sillukt i näsan.
Och den mjuke provisorn fick dansa
sin "gammelvals". Och han neg som
i extas. Var det gammelvalsens skuld
eller var det för att han så flitigt hälsat
på hos bålen? Han dansade den solo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
