Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - En Småstadsbal. Av Elsa Lindberg-Dovlette. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ensam mitt på golvet. Hans knän blevo
så veka, att de veko sig under honom
och han satte sig mitt på golvet. Och
han blev själv så vek till sinnes, att
han måste föras avsides av vänliga
människor. — Men det fäste sig alls
ingen vid i Lillköping.
Så fortsatte dans efter dans. Den
blinda spelfrun höll i. Och medan hon
spelade, såg hon sig själv som ung. I
tankarna spelade hon igenom hela sitt
liv. Och hon såg med sina blinda ögon
det, som ingen annan såg. Hon såg sig
själv ung och lycklig.med klara, seende
ögon. Men så gav postmästaren henne
den vanliga dunken i ryggen och
musiken tystnade och alltsammans
försvann. Och hon var åter den blinda,
som spelade för andra till dans.
Prästgårds-Lena stod vid fönstret,
blossande av hälsa och värme.
Urmakaren stod vid hennes sida.
— Jag är så svett, sade han, så att
när jag kommer hem, slänger jag
skjortan i väggen och där blir hon
sittande. Och Lena såg på honom
förstående.
Nere i källarsalen var ett stort bord
dukat till supén. Lilla Eva, den lilla
beskäftiga passoppen, sprang rent av i
vägen för sig själv, bara i ivern att
hinna med allt!
Ungdomen kom med blossande
kinder, dans i ögat, dans i hjärtat, dans
i foten.
De som betalade för supén stego
innanför, de som ej ville erlägga slanten
fingo stanna utanför. Det var en stor
skillnad — ekonomisk och moralisk —
skillnaden på bättre och sämre folk.
58.
1916.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
