Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ett söndagsbarn. Av Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett söndagsbarn.
Av GUSTAF ULLMAN.
Han levde och älskade muntert och käckt —
med lyckoriddarne var han i släkt —
förtrogen med nöden som lusten,
och aldrig förkrossad och brusten.
Han ville nog alla människor väl —
och skulle han råkat slå någon ihjäl,
han sagt: — «Å> käraste lilla,
jag menade inte så illa!" —
Sitt öde han fruktade aldrig förvisst,
han mötte det utan tvekan och list: —
det låg ju i gudarnes sköte.
Han gick som i dans till dess möte.
Han slagits och fäktat för kärlek och guld,
och lyckan stads varit sin riddare huld;
han segrat i östan och västan —
och tänkte försonligt om nästan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
