Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Bakom det höga planket. Av Otto Witt. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Lind var en märkvärdig
företeelse redan som alldeles liten
gosse.
Vid tre års ålder hade han redan
gjort små uppfinningar, som tydligt
röjde geniet.
Sex år gammal uppfann han den nya
sopskyffeln, som hindrade soporna att
falla ut fast man lutade på skyffeln;
som nioåring skrev han sagan om
ynglingen som blev chefens kompanjon
medelst en knapp, en
blyertspennestump och en manschett — en saga,
som prisbelönades vid en litterär
pristävlan och som välbeställd
andraklas-sist och fyllda tio år utförde han bland
annat det, som nu skall beskrivas.
Gunnar Lind bodde med sina
föräldrar på ett lantställe inåt landet.
Det var så olika allt där mot
sommaren förut då de bott i skärgården.
Men en sak tycktes uppväga öarnas
segling och vidsträckta utsikt och det
var den kolossala rikedomen på
fruktträd och bärbuskar.
Gunnar Lind hade aldrig sett en.
sådan myckenhet av äpple- och
päronträd, av bigaråer och plommon.
Nog lovade försommarens
blomstermassor rikliga skördar — men det
kunde ju slå fel — sådant vet man
aldrig i förväg.
Gunnar blev snart god vän med alla
därute — med alla utom
trädgårdsmästaren, Anton Blomkvist.
Denne Blomkvist var en underlig
kurre. Han ägde en, den härligaste
trädgård man kunde tänka sig, men
den var omgiven av ett högt, tätt plank,
så att ingen någonsin fick skåda något
av dess gömda skatter.
Det var kanske just därför som alla
sade att den trädgården var så
storartad.
Det höga planket hade tillkommit
på det viset, att Blomkvist för flera
år sedan sommar efter sommar hade
måst förarga sig över det ofog som
sommargästernas barn tillställde på
frukterna.
Då byggde han höst, vinter och vår
det höga planket och nästa sommar
som kom möttes stadsborna av det
långa, fula åbäket som löpte fram
genom landskapet och tog bort mycket
av dess skönhet. Längst upp på
planket gick ett par varv av piggtråd och
Blomkvists fruktträd fingo äntligen
vara i fred.
Hade trädgårdsmästaren allaredan
förr varit förargad på barnen, eller
isynnerhet gossarna så blev
fiendskapen efter plankets uppförande
ingalunda mindre, ty pojkarna anade argan
list och retade Blomkvist allt vad de
kunde. Var han visade sig märkte han
deras spratt och puts.
Gunnar Lind vistades för första
gången just denna sommar på det
lantstället och hans första bekantskap med
Blomkvist skedde då Gunnar i djupt
filosoferande stod bredbent och tittade
på det höga planket.
Trädgårdsmästaren kom just ut ur
porten och fick se gossen.
— Nå, din lille lymmel, ropade han,
vad vill du med mitt plank?
Gunnar hajade till.
59. — 1915.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
