Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Dödsmossen. Av Erik Sparre. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lystes av den starka kvällsrodnaden,
som då och då tittade fram genom en
reva i västerhimlens trasiga stormmoln.
Men fastän stället förr, så långt man
kunde minnas tillbaka, hade varit den
mest eftersökta platsen i nejden om
höstarna av bärplockande kvinnor och
barn till följd av den ofantliga
rikedomen på hjortron, tranbär, lingon och
stora, svällande blåbär, som frodades
på starrtuvorna i myrsträckningen samt
på skogsåsens södersluttning, så hade
det sedan sistlidna året totalt råkat i
vanrykte och fått något hemskt och
skräckinjagande över sig.
Platsen, som annars var så besökt, låg
denna höst så gott som öde och
övergiven, och så när som på ett par äldre
kvinnor, vilka mitt på dagen vågade sig
dit ett par timmar för att repa några
kannor lingon i skogsbrynet, var det
endast skogsfågeln som nu skattade
hjortron- och tranbärsrevorna samt
lingon- och blåbärsriset i mosskanten
och ute på flyet.
Henning, äldste sonen i Magdebol,
en lång, ståtlig pojke, som under ett
par års tid varit anställd som stalldräng
på det närbelägna godset under den
gamle trotjänarens, kusken Jonsson,
erfarna ledning, hade gått och förälskat
sig i Elin, den unga husan på
herrgården. Länge hade han varit betänkt
på att fria till den finhyllta, blåögda
tösen, fast han ej kommit sig för, men
en sommarkväll, då han träffade henne
på stallbacken under den stora linden,
vars honungsdoftande blomklasar
skattades av brummande humlor och
surrande bin, hade han tagit mod till sig
och frågat henne, om hon ville bli hans.
Flickan krumbuktade förstås litet först
men svarade därpå ja, ty hon hade
länge haft ett gott öga till den hygglige,
skötsamme stalldrängen, som nog
skulle bli herrgårdskusk en vacker dag
och livréklädd få sitta på bocken till
något adligt ekipage, förspänt med
bruna ardennerhästar. Och Henning
var efter den kvällen den lyckligaste
karlen i hela socknen och trallade och
sjöng hela dagen i ända under sitt
arbete i stallet, vagnslidret och
selkam-maren.
Men. Den gamla
herrgårdsbyggnaden behövde snyggas upp både utan
och innan och därför sände greven, som
ägde godset, efter några
målaregesäller från huvudstaden och dessa togo
genast itu med att sätta det åldriga
corps de logiet i värdigt skick. Det
var unga stiliga pojkar alla tre och togo
snart alla herrgårdsjungfrurnas hjärtan
med storm genom sina storstadsfasoner
och sitt tjusiga sätt och då de efter
arbetstidens slut om kvällarna
uppsnyggade och fina höllo till i den stora, täta
bersån nedanför kökstrappan visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>