Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Dödsmossen. Av Erik Sparre. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under en jakt tillsammans med greven
ovanför Magdebol, funnit Hennings lik
bland vattenväxterna i gölen. Den
händelsen hade gripit henne så djupt att
hon blivit våldsamt sjuk och tillkallad
läkare, som vid en första undersökning
fattat misstankar, hade vid fortsatt,
mera grundlig sådan, konstaterat
faktum.
Till råga på allt elände fick den
förtvivlade flickan allt färre och kyligare
svar på sina brev till fästmannen och
till sist uteblevo de alldeles. Greven,
hennes husbonde, som tyckte det var
synd om flickebarnet, satte sig omsider
i förbindelse med Heds mästare för att
få tag i gesällen och få saken ordnad
men erhöll då den upplysningen att
denne lämnat sin gamla plats och tro-
ligen ej längre fanns i staden, utan hade
rest uppåt Norrland, närmare bestämt
visste man ej.
Denna sista underrättelse gjorde den
stackars flickan alldeles utom sig. Hon
blev efter några dygn av gråt och
förtvivlan alldeles "vurmig" och en
vacker kväll försvann hon. Då hon ej var
återkommen nästa ^morgon började man
fatta misstankar att allt ej stod rätt
till utan att även hon i förtvivlan gjort
ände på sig och vid den skallgång som
efter en rad av fruktlösa sådana
företogs en vecka efter händelsen, var
det återigen kusken Jonsson som fann
vad man sökte — hennes döda kropp
i samma göl där hennes förste fästman,
Henning, tagit sitt unga liv. Hon låg
på rygg med det bleka ansiktet över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
