Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Briggen »Beatas» bärgning. Av Bertil Lybeck. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRIGGEN »BEATAS» BÄRGNING.
Av BERTIL LYBECK.
Det hade blåst en grundstorm i tre
dagar. Regn hade kommit under
natten, och den grövsta sjön hade lagt sig
något; men ännu dånade den väldiga
dyningen i strandkanten och rörde upp
färsk tång och strandgods långt upp
i kullerstensstränderna, dit de starkaste
vinterstormarna hade svårt för att orka
fram. Måsarna stodo på ända in över
ljunghedarna, och skuggorna från de
söndertrasade regnmolnen rände kapp
över bergknallarna, där regnvattnet
silade. I de vädervridna träden, som
krokiga sökte lä bakom gubben
Lorentz’ stugknut, fräste vinden som
vatten på varmt järn.
Nedanför i det rödbrända gräset
sprang yngsta pojken och samlade ihop
nedblåsta taktegel. Stormen hade rivit
i värre, så att taket åt vindsidan blivit
så gott som renskalat.
I köksfönstret stod gubben Lorentz
och synade sina illa medfarna
äppelträd. Vad frosten hade lämnat på våren,
hade vinden ruskat ned och lagat till
grismat, och gubben grumsade över
den förlorade förtjänsten till hösten.
Med ens blev det liv i Lorentz.
Kvickt som ögat gjorde pojken ett hopp
genom potatisåkern, flängde in i
farstun och rev ned stora sjökikarn från
spikarna över dörren, rände tvärs
igenom hagtornen, rätt uppför branten till
stenkumlet på utkiksberget.
Däruppe låg pojken på magen och
riktade med darrande fingrar tuben ut
till havs. Han hade sett något
märkvärdigt blänka till mellan brotten i
solstrimman långt ut i sjön.
— Dä ä en haverist, vrålade han
genom vinden åt gubben, som
kommit ut på backen.
Lorentz satte händerna bakom
öronen, som om han riggat ut ett par
lä-segel, men vinden tog bort ljudet.
— Kom hit! Dä ä en stor hejare,
som har kapsejsat strax norr för
Klappskallen, skrek pojken.
På skrala ben klättrade gubben
uppför knalten.
— Jo, förbanningen! Det ä en
skonare eller brigg, som har seglat kull
och flyter på lasten, sade Lorentz och
tog kikarn från ögat. Hon ä alldeles
nyförhydrad i botten och glänser som
gull i solen. Inte ett liv syns varken
på skrovet eller i riggen. Spring ner
å väck Agust å gör jullen klar, men
rör på spelet, för här finns slantar att
förtjäna, om vi hinner ut i tid.
Galgö-borna ä nog inte långt efter oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
