Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - På heder och samvete. Hur man omedvetet vittnar falskt. Av Malin Ödmann. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berättigat medlidande — vilket tyvärr
inte alltid kommer den misstänkta
oskulden till del.
Allt var frid och fröjd och rörande
samförstånd, och därför lät man inte
störa sig av ett litet missljud, som
skar igenom harmonien på slutet.
Ett vittne anmälde sig oförmodat.
Det var en gammal änkefru, en
originell enstöring, som levde i sin lilla
stuga strax bortom bruket.
— Ungefär klockan xj22 på
tisdagen träffade den där karlen flickan
Carlsson; ungefär klockan 2 skulle
alltså Andersson och Karolina Bång ha
sett honom; ungefär klockan x/23 borde
han ha hunnit fram till bruket, men
faktum är, att han inte hann dit förrän
klockan 3,30 onsdag eftermiddag. Hur
förklaras detta på ett ungefär, om jag
får fråga?
En ofrivillig rörelse av häpnad lopp
genom åhörarskaran vid dessa ord.
Man visste, att den gamla damen var
i besittning av ett ovanligt gott minne.
Till allmän belåtenhet redde dock den
oskyldigt misstänktes advokat upp
saken genom att punkt för punkt
bevisa, att ett misstag måste föreligga.
Vittnet var orubbligt.
— Bevisa vad ni behagar, sade hon
oartigt, men jag tar aldrig miste och
jglömmer ingenting. Onsdagen den
8 december klockan 3,30
eftermiddagen kom den här manspersonen in
till mig och begärde mat. Han fick det
också. Jag gav honom uppvärmd
tisdagssoppa — märk väl! — uppvärmd
tisdagssoppa och pannkaka — kall
pannkaka. Märk ännu en gång:
tisdagssoppan var uppvärmd och
pannkakan kall. Jag äter aldrig
tisdagssoppa och pannkaka, annat än på
tisdagarna; på onsdagarna äter jag sill
och potatis samt välling — detta enligt
min vintermatsedeL Jag hade just
burit ut sillbenen och potatisskalen
efter min middag, när den här indi-
viden uppenbarade sig, och som det
fanns en tallrik soppa och två
pann-kaksbitar kvar sen tisdagen, så fick
han det. — Fråga företeelsen, om han
har ätit tisdagssoppa hos mig!
Medan vittnet talade hade publiken
börjat fnissa, och när nu Olsson-Jetzén
med anslående humor förklarade, att
han inte kunde svära på, om det var
tisdagssoppa eller onsdagssoppa, brast
skrattet löst, så att förhandlingarna
måste avbrytas för ett ögonblick.
— Han lämnade mitt hem klockan
4,17, fortsatte vittnet, när hon åter
kunde göra sig hörd. Mina klockor
gå på minuten rätt.
Fnissandet tog i på nytt.
Den gamla damen vände sig
långsamt om och mönstrade de leende
ansiktena.
— Ha ni glömt, att det gäller ett
omänskligt mord? sade hon med hög,
skarp röst. Att mördaren ännu går fri
och kanske just nu...
Vittnet återkallades plötsligt till
ordningen, men de leende ansiktena hade
blivit allvarligare, och en och annan
ruskade betänksamt på huvudet. Den
originella damens punklighet, hennes
säkra klockor och bestämda
matordning var lika allbekant som hennes
goda minne. Man visste inte, vad man
skulle tro.
Det hon vidare hade att säga kan
sammanfattas i följande beska och
högst ogrannlaga fråga:
— Har Konstantin Pettersson
kattögon, eftersom han kan se i mörkret,
eller skenar klockan hans?
Vittnets opassande uppförande
renderade henne en kraftig tillrättavisning,
ty det går absolut inte an att betvivla
ett edsvuret vittnes uppgifter, allra
helst när dessa sluta sig till föregående
och efterföljande vittnesmål, som den
ena länken av en sammanhängande
kedja griper in i den andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
