Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - M:me Lucas' cigarretter. Av Matts A. Stenström. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— för att kunna passa på tåget, för
att kunna veta, hur gammal hon är!
Funnes icke människan, funnes icke
heller tiden. Människan har skapat
alltr hon har även skapat sina gränser.
Det är hennes stora misstag. Jag,
Cherry, har upphävt gränserna — mitt
är nu allt, som låg på andra sidan, ty
jag var den förste, jag, Cherry,
ocku-patorn.
Han ljuger, han ljuger, ropade det
inom mig och jag kastade det i
ansiktet på honom, där han satt orörlig
bland kuddarna, med en halvrökt
cigarrett slocknad mellan de tunna spända
läpparna.
— Nej, ni ljuger, mr Cherry. Jag
vet att ni ljuger. Ni sade, att ni var
Camaralzaman — men ni är det inte,
ty Camaralzaman, den oförgätlige, den
ende lyckliggjorde, det är jag — det
var jag, som älskade den
sammet-hyade prinsessan Badoura av Kina.
Mig var det hennes röda läppar
nämnde vid kärlekens skönaste namn.
Jag såg att min pil hade träffat och
att den träffat en öm punkt.
— Ah, det var ni som älskat
Badoura, min Badoura! Nåväl, se här!
Främlingens händer grepo bland
kuddarna och han lyfte upp ett
kvinnohuvud. Han lyfte det vid håret. Jag
såg hur svarta hårslingor likt ormar
ringlade om hans handled. Och
huvudet hängde fritt ned, utan hals, utan
kropp under!
— Detta är Badoura, sade han. Ser
ni henne, känner ni henne?
O ja, jag såg, att det var Badouras
huvud.
Hjärtat snördes samman i mitt bröst.
Min älskade var död.
Min tunga var stum och mitt blod
stannade i sitt lopp.
O, Badoura, prinsessa av den stora
östern, kvinna bland kvinnor, blomma
bland blommor!
Namnen lärde du mig på kärlekens
ljuvaste sorter. Du lät mig ock se
deras skönhet och förnimma deras doft
i din trädgård.
O, Badoura med eld i ditt blod, o,
snedögda prinsessa av Kina!
Och främlingen talade åter, då han
förnam min sorg:
— Ja, Badoura, den sammethyade,
är död för er. Och det var jag, som
tog hennes liv. Ty jag är grym. Grym
som alla stora män. Jag är van att
segra och segern är allt för mig —
dess offer är intet. Men ser ni där
över stadsmursporten — där hänger
ett annat huvud. Det är huvudet av
en man, som vågade stå emot mig!
Ja, jag såg en stadsmur resa sig.
Branta väldiga reste dess murar sig ur
slättens släthet. Och över den rikt
sirade porten, som ledde in till den gyllene
staden, hängde ett avhugget huvud.
Jag såg genast, vems huvud det var.
Det var mitt eget huvud.
över det stod en inskrift:
"Denne man trotsade Cherry,
konungen/’
Nu såg jag ock, att det var vid den
porten jag första gången mötte
prinsessan Badoura. Det var här den
kärleksfulla vårvinden bärande med sig
en doft av rosor och jasminer lyfte
prinsessans slöja och lät mig se hennes
ansikte. Här hejdade jag min häst
och såg på prinsessan. Ack, ingen
slöja om än så tät skulle längre kunnat
stänga våra blickar från varandra. Från
den stunden följde jag ständigt i
prinsessans spår, och, då solen sjönk en
dag, förde aftonvinden ett rosenblad
till mig. På det bladet hade Badoura
stuckit tecknen, som gav mig det första
mötet. I den underbara trädgårdens
hägn möttes vi, jag och den
sammethyade prinsessan Badoura, och jag blev
den ende sanne prins Camaralzaman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
