Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - En kväll i regn. Av Nan Almqvist. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle ha gått mot en ensamhet fylld
av bittra självförebråelser. Ty hur var
det? Hjalmar påstod ju, att det var
hennes egen skull att hans känsla för
henne dött. Hon skulle förstått, när
hon borde gått ifrån honom — Hon
kanske just nu borde gå ifrån den här
mannen, kanske han egentligen ville
att hon skulle gå. Nej, det ville han
icke nu, men en gång i framtiden
kanske han skulle komma att förebrå
henne, att hon nu icke gick från allt
det, varmed han lockade henne, ut i
regnet, mörkret och ensamheten. O,
varför var allting så svårt att förstå
och varför var mannen aldrig ärlig i
kampen om kvinnan–––––––––––
— Nej, Mirjam, avbröt han plötsligt
den långa tystnaden, ni vill inte gå, det
vet jag. Men ni tänker på allt det,
som varit, det förgångna håller er
ännu fjättrad med försåtliga band. De
banden måste ni slita, innan det blir
för sent, annars är ni förlorad och ni
tvingas att leva kvar i detta liv, som ni
alldeles icke är skapad för. Mirjam,
Mirjam, ni känner er icke själv och
era möjligheter, men jag har fattat ert
väsen intuitivt, som i en uppenbarelse.
Han slöt hennes ena hand i ett fast
grepp i sina och såg på henne
bedjande, med ögon så blå som havet.
— Ha förtroende för mig och stanna,
Mirjam, sade han med sin vackra, rena
stämma, jag ber er om det för er egen
skull. När jag tänker på att ni, som
helt visst är skapad för ett liv i
drömmar och solsken, skall gå tillbaka ut i
mörkret och tomheten, så förskräckes
jag. Vad skall det bliva av er! Tänk
på det, Mirjam, vad skall det bliva av
er! Jag vet inte, vem ni är eller vad
ni gör, men ni kanske står i en butik,
och där skall ni stå bakom disken dag
ut och dag in och möta ungefär
desamma människorna med detsamma
tålmodiga leendet, och den ena dagen är
lika grå och trist som den andra, och
ni skall känna er livslust blekna och
förtunnas alldeles som blodet i edra
ådror ––––––
Men, Mirjam, om tre dagar kunna vi
vara i Rom. —
— Och så lämnar ni mig kanske
om en månad, avbröt hon honom med
ett bittert leende, lämnar mig bara
ensam i ett främmande land och går till
en annan kvinna och berättar för henne,
hur mycket jag lurat av er.
— Det är möjligt, Mirjam, svarade
han med ett kallt och avvisande uttryck
i sina ögon, som plötsligt blevo gröna,
men det beror alldeles på er själv.
Han drog henne plötsligt intill sig,
och hennes trötta huvud föll som en
bruten blomma ned mot hans bröst.
— Älska mig, älska mig, viskade
han med lidelsefull häftighet, och så
länge ni älskar mig, lever och andas för
mig, stannar jag hos er.
Å, Mirjam, vi skola resa över hela
världen och jag skall visa er allt, som
jag förut har sett, och skåda det på nytt
med edra ögon och fröjdas med er.
Om tre dagar kunna vi vara i Rom och
vi stanna där över julen. Ni skall få
se Vatikanen och knäböja inför den
helige fadern. Då skall ni vara klädd i
vitt muslin, och genom den gamle
mannens själ skall brusa som en
tonvåg av länge sedan förgätna minnen. I
Venezia skall ni mata duvor på
Markusplatsen och en tyst och månljus afton
glida förbi Dogepalatset i en svart
gondol. I Egypten skall ni vandra vid
Nilens strand med lätta sandaler på
fötterna och gyllene ringar om
vrister-na. Men när vi komma till Indien —
Hon skälvde till och gjorde en
rörelse som för att gå ifrån honom,
men han tryckte henne allt fastare
intill sig och fortfor att tala med det
drömmande tonfall i stämman, som
förtrollade henne, så att hon glömde
allt annat för att lyssna till honom.
— När vi komma till Indien skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
