Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Greve Nero. Av Einar Mark. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, ja, det är bra, rör på spelet
bara I
Fiolen kom, och greven började
knäppa på den som på en gitarr, han
hade ingen aning om instrumentet,
föraktade till vardagslag allt
"musikaliskt jolt", inklusive grevinnans. Nu
slog bålet ut i ljusan låga ute på sjön,
en sprakande eldkvast bröt sig igenom
det tjocka vintermörkret och sände ett
regn av gnistor runt omkring.
— Ha, Johansson! greven slog
handen hårt i länstolens armstöd,
ögonen lyste, och hyn hade fått en
mörkare rodnad. Vet du, vem jag är?
Jag är kejsar Nero, som sitter på sitt
tak och skådar ner på Roms brand —
ja, det där har du nog inte reda på,
Johansson, men det gör ingenting. Du
kunde aldrig bli någon Nero i alla fall,
Johansson, på sin höjd en Caligula, för
det betyder den lilla stöveln, och det
är du, Johansson. Men jag är Nero,
jag, och jag har tuttat på min älskade
huvudstad för att skaffa mig litet
omväxling och litet ögonfägnad. Huj, vad
det brinner! Det finns ingen
nämnvärd brandkår i Neros Rom,
Johansson, och för resten har jag gett order
om att det inte får släckas. Hela
subberten ska brinna, fint ska det vara.
Det är nog en hel del gott folk, som
har det litet hett om öronen just nu,
Johansson, och det unnar jag dem, vet
du, hjärtligt gärna unnar jag dem det.
Värmen är minsann en skön sak för
den fattige, den, du, och det är just det
fula fattigkvarteret Vi ha låtit tutta på,
Vi Nero med gudarnas nåde. Skönhet
ska det växa fram i stället: ett urstyvt
palats ska Vi bygga oss i askan sedan.
Här ska brännas!
Greven knäppte ursinnigt på fiolen,
så tog han groggen och drack.
— Det är här inne det brinner, sade
han och slog sig för bröstet. Och
därför ska det brinna runtomkring, det
svalkar, ser du. Lika bra som whisky,
bättre! Men ge mig en grogg i alla
fall, och så ska vi sjunga ... Ja,
egentligen skulle jag ju ha en harpa, det
hade Nero . . . ja, jag har ju en jag
också, greven nickade vanvördigt in
mot grevinnans rum, men hon låter så
förb-t illa, jämt låter hon illa, gnäll
och gnat, så lång dagen är, och Gud
ska veta, att den är lång nog ibland.
Bellman ska jag sjunga, det kunde inte
kejsar Nero, men greve Nero, han kan
sin Bellman. "Drick ur ditt glas. . ."
Greven sjöng med hes och sprucken
röst och ackompanjerade sig med
häftiga ryck i fiolsträngarna, som skorrade
disharmoniskt. Elden på sjön hade
tvnat av, och med ens försvann den
totalt, som när ett ljus dyker i pipan:
isen hade smält, och bålet låg nu och
flöt i vaken.
Greven lade fiolen ifrån sig på
groggbordet och sjönk ihop i stolen.
— Ja§ tror det slocknade, sade han
med sliten och sluddrig röst, och jag
tror jag slocknar, jag med. Johansson,
nu vill greve Nero gå i säng.
Grevinnan kom in, hastigt och
ljudlöst som vanligt. Hon tog först
varsamt upp fiolen, synade den noga och
for smekande med handen över den,
som ville hon trösta den trogna vännen
i ensamheten för den behandling han
varit utsatt för. Så gav hon mannen
en blick, där medömkan och förakt
kämpade med varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
