Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Nutida folkviseepik. Folksångare och folkvisor i våra dagar. Av Johan Götlind. Med 11 faksimiler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av kamraternas visor, som han förvarar
i visböcker. Dessa bevaras som
verkliga skatter. Innehållet i dessa visor
är ofta av en mycket rå och skabrös
natur, särskilt de, som frodas i
korpralskolorna. Men det finns även gott om
visor av en annan genre. Här finnas
glada och humoristiska visor om
fältlivet och dess vedermödor. Aldrig
sliter man så ont, så det inte är någon
glad figur, som "har ångan uppe".
Och det behövs inte alls en företeelse
som "Tjocka Berta", för att den skall
få sin sångare. Till denna art höra de
s. k. kompanivisorna. I dessa besjungas
kompanitilldragelser, och en del
anspelningar äro därför oförståeliga för
utomstående. Här upprullas alla
för-syndelser av kompaniets olycksbarn
och gunstlingar. Varje egenhet får sin
lilla gliring. Härigenom komma dessa
visor ofta att gränsa till nidvisornas
genre, som fallet är med följande prov.
Det är ett citat ur en visa från Axvall,
där en västgötapojke går illa åt sina
kompanikamraters heder och värdighet.
»Och fyrahundratjuge,
ja han är välan ingen man,
för han tar fel på avträdet
och lorallorna ibland.
Trallillall o. s. v.
På tal om gymnastikpn,
där ha vi himdratie Bonn,
för han kan gråta till sig
en söndagspermission.
Och Snurre och Brita
de gå i takt som en kalkon,
och när vi exercera
förstör dom vår pluton.
När vi i sluten ordning
skall ställa upp med hisklig hast,
för fyrahundra arton
det finns då ingen plats.
70. — 1915.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
