- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1915 /
1119

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svarta buteljer. Av Ellen Holzhausen Idström. Med 6 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

strålande och ett det ondsintaste i
världen.

Stig och Stina — båda bortrycktes
samtidigt i en difteriepidemi.

Hes av vinets blödsinthet och vinets
snarhet-till skratt, viskar hon, flämtande
av ovanan:

Nej, men se då de fötterna små
hur nätt, hur lätt, hur fort de gå!
Lockas, du lilla, till rosensäng,
som lyser bortom grönan äng?

Ge nu akt! lilla foten i sko
vill ej hejdas, ger sig ingen ro —
Är dock förbjudet, blomsterriket,
som ler i solen bortom diket.

Aj, lilla vän, nu får du känna
hur elakt nässlor kunna bränna.
Ros och nässlor — blomst och taggar,
allt sommarvinden sammanvaggar.

Dotter, min lilla, räck ej din hand
efter blomstren på en annans land.
Gror i ditt hjärta himmelsfrö
har du rosor i vår som i snö.

*



Händerna ligga tungt kvar på
tangenterna, så att slutackordet länge dallrar
i tystnaden och mörkret, sedan treva
fingrarna på nytt och
ackompanjemanget går över i moll och den lilla
viskande rösten sjunger, flämtande som
nyss:

Pilten min kör sin vita ren över is,
över snöhöljd ten,

mellan pelarrad av tallar, genom
skogens vilda hallar.

Långt bortom frostig hages snår, högt
uppå åsen . färden går.

Trår min pilt till himlens skyar? Vill
han bort från trånga byar?

Springer så snällt den vita ren, löper
ock hastigt dagen hän.

Purpras åsar, då skymmas lundar. Vänd
hem du ren, afton stundar.

Manar fort ej trötta fålen, ljusen genom

himmelshålen,
menar pilten tryggar färden: Herren

Gud styr hela världen.

Sov, vita ren, på snömjuk äng, nu
slumrar pilt i snövit säng.

Drömfylld stjärnenatten bringar honom
sus från änglavingar.

Händerna falla från tangenterna,
maktlösa, ned i knäet. Fru Matton
sitter orörlig, hjärtat klappar tungt och
det droppar varmt ned på händerna.
Tårar — sedan hon icke gråtit på
åratal och därför att hon sitter och tänker
på det lilla barn, som skall födas i
hennes hus, det förfallna och
vanvårdade — ett litet barn av två mot
varandra krigande folkslag och — med
lilla Blända Matton till gudmor!

Hon störtar upp och trevar sig till
bordet, där buteljen står, sätter den
till munnen och dricker. . .

Drömfylld stjärnenatten bringar
pilten sus från änglavingar —

— tonar det i detsamma för hennes
öron. En skräll! Fru Matton har
slungat buteljen i den lilla blå och vita
kakelugnen, som så graciöst på
järnfötter pryder ett av paviljongens hörn.
Det arbetar i ansiktsmusklerna, strupen
snör sig till kramp för det skratt, som
vill fram, men icke kan — så faller fru
Matton framstupa bland buteljskärvor,
med ansiktet i den lilla rännilen av vin,
som ej blev utdrucken.

Så fanns hon, träffad av ett
slaganfall, av den trogna Nybelin, som gått
ut att som vanligt vakta på matmodern,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:29:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1915/1127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free