Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Himalaya-mörker. Ur Max Dauthendeys »Geschichten aus den vier Winden». Översatt av Ingrid Smith. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur ffliax Pautfiendeys "Sescfiicåten aus den vier Winden".
Översatt av Ingrid Smith.
Det är långväga resandes
förbannelse och tillika vällust, att orter, som
förut tyckts dem ligga utanför deras
värld, i ett ouppnåeligt fjärran,
plötsligt bliva timliga och möjliga att nå.
Denna begränsning och åtkomlighet
skapa emellertid andliga skrankor, som
de aldrig kunna bli kvitt.
Om din själ — utan att du själv
färdas — dragés till en ort, där du
aldrig varit, så kan den vandra där i
solsken och regn, vinter och vår,
andelätt i ett andelandskap. Men har du
en gång lekamligen kommit till den
platsen och levat där en tid, då är du
fast i verklighetens fängelse. Så snart
du under årens lopp i tankarna
återvänder till den besökta orten, får du
hålla dig inom de där förflutna
verklighetsdagarnas gränser. Du ser
samma plats om och om igen i tröttsam
återvändo, med samma dags- och
årstidsstämning, som du såg den då. Du
kan inte på några villkor förvandla
den mera. Du är dömd att evigt få
igen din resa. Detta är förbannelsen,
som tynger resenärens själ. Det sedda
klipper fantasiens vingar på honom.
Den vittbereste häftar mera fast vid
jorden än den som aldrig rest. Han
förekommer mig mera dödlig än övriga
dödliga.
Det finns ändå en möjlighet att bryta
och skaka av resandets
verklighetsbann. Det sker, om vi föra med oss
hem minnet av odödliga upplevelser;
om den som reser får sitt eget öde
förbundet med främmande trakters
människoöden, så att trakten, landskapet,
det sedda helt förlorar i betydelse,
sjunker ned till intet, och så att det,
som gripit in i det egna ödet, övergår
tid, rum och verklighet.
Sådana upplevelser äro sällsynta,
men en eller två händelser, som man
varit med om, på långresor, gå en i
blodet; tid efter annan tränga de sig
på en i minnet, och händelser av
denna halt kunna för oss moderna
människor ersätta den skräck, den
vörnad och den upphöjelse, som gångna
tiders naiva människor erforo i
gudahusen inför sina gudars altare, inför
gudar, som vi moderna för länge sedan
kastat på skrothögen.
Innan jag på mina resor varit
däruppe i Himalayas bergland, kunde jag
aldrig föreställa mig dess toppar annat
än i djup vit snö och under en evigt
lika isblå himmel, påminnande om de
minnesbilder, som jag hade i behåll
från Mont Blanc, från Dolomiterna och
Schweizeralperna. Men nu, då det är
flera år sedan jag var vid Himalaya,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
