Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Himalaya-mörker. Ur Max Dauthendeys »Geschichten aus den vier Winden». Översatt av Ingrid Smith. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bleka fäste påminde mig åter om vad
jag upplevat i mörkret. Men de
vidöppna, outgrundliga Himalayaklyftorna,
vilka gåvo intryck av att man kunde
se lika djupt in i den mörka jorden som
in i natthimlen, dessa avgrunder, vid
vilka hästarna gingo fram, trevande
och ljudlöst i den hala snön, liksom
väjande mellan liv och död, de slukade
minnen och tankar, dessa djup kommo
att söva mig kraftigare än blomdoften
hade gjort förut.
Den varma ångande hästryggen, som
bar mig och skakade mig, var det enda
stycke verklighet, som jag ännu hade
känning av, ty detta spöklandskaps
drömlika makt höll på att förena sig
med mina ännu icke fullkomligt vakna
tankars drömtillstånd för att dra mig
ned i avgrunden.
Äntligen flydde natten, och i den
blågrå ljusningen, som föregår
soluppgången, nådde vi Tigerhills topp.
Tibetanska tjänare voro skickade
före oss från hotellet. De hade tänt
på en stor vedhög, men veden var våt
och rök mer än den brände. Snön
hade smält bort runt om elden. Vi
försökte att värma våra fötter, som stelnat
under ritten, vandrade stampande
omkring den rykande vedhögen och
för-drevo tiden med att dricka te, under
det vi väntade på soluppgångens första
tecken.
Plötsligt sade någon bredvid mig:
"Det där är fjärilshandlaren." Den
omtalade var en tysk-engelsk man från
Darjeeling, vilken där hade en bod med
tibetanska antikviteter, på samma gång
som han drev handel med
Himalayafjärilar, av vilka han på beställning
skickade de vackraste exemplaren till
Europa.
Hur mannen hade kommit upp till
Tigerhill, om han hade mött oss på
en nattresa från det inre av berglandet
eller om han hade följt ressällskapet
från Darjeeling, det visste jag icke.
Jag tänkte bara, i samma ögonblick,
som jag hörde ordet "fjärilshandlaren,,,
på den sällsamma trumma, som jag
två dagar förut hade köpt i hans bod;
en trumma, förfärdigad av två
människors kranier, en kvinnas och en
mans huvudskål. Varje hjärnhåla var
överdragen med en hinna, men vid
välvningen voro dessa båda huvudskålar
sammanfogade, så att de bildade två
små trummor. Skakade man dessa, så
slog i varje hjärnhåla en liten
elfenbenskula, som stängts in bakom hinnan,
mot hjärnväggarna och hinnan, och
trummade oavbrutet. Fjärilshandlaren
hade berättat för mig:
— Jag här köpt denna trumma av
tibetanska präster i ett tibetanskt
tempel. Det är en trolös mans och
en trolös kvinnas huvudskålar. Denna
trumma röres dagligen vid bönetimmen,
ty de trolösa skola, evigt
sammanfogade, icke hava ro i döden. Prästen,
som skär itu liken på gravstenen vid
templet och kastar ut dem till fåglarna,
har rättighet att taga hjärnskålarna av
tvenne, som brutit sin tro, och efter
döden göra sådana trummor av dem.
Med stor möda hade fjärilshandlaren
fått denna trumma ur templet.
Var det den tunna höga bergsluften,
som gjorde att mina öron plötsligt
hörde ett dån ur alla de dunkla
Himalayaavgrunderna, liksom om
klippsvalgen varit idel trummande
hjärn-hålor av otrogna?
— Hör ni lavinerna, som vid
soluppgången lösa sig från glaciärerna och
dåna i djupen ? hörde jag en herre
bredvid mig säga till en dam. Därpå
var det djup tystnad. Ingen tekopp
skramlade, intet steg knarrade i snön.
Hästarna spetsade öronen och vädrade.
Där borta i dimman över en väldig
avgrund syntes en jättes köttiga arm och
en kvinnas rosigt hylliga bröst, nacke,
skuldror, höfter, allt i gigantiska
dimensioner. Det var konturerna av Mount
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
