Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fann ämne till sitt qval i hela verdens fröjd.
Han mörka ögonkast på Svea Rike fällde
Och suckar då han mins dess segrar och sitt välde
Han fredens altar såg uppå sitt tempels grus,
Och folket söka pris af slöjd och kunskapsljus.
”Hvad veklig Gudamakt” så börjar Mars att tala,
”Har nu de Svenska söft i så föraktlig dvala?
Till ärans högsta spets de genom mig ha gått
Och jag igenom dem var hela jordens drott.
Men som de dristat sig min dyrkan öfvergifva,
Så skall den ro de valt just deras plåga blifva.
I sjelfva fredens skygd må de min vrede se,
Mot deras egen håg må de mig offer ge!
Om krig med andra folk har grundat deras heder,
Skall inhemskt raseri dem åter störta neder;
Och om de äga qvar sitt fordna hjeltemod,
Så skall det svalkas nu i egna bröders blod.
Det Svenska Rikets fall skall dubbel ro mig lemna:
Först tändes krigets bloss och se’n får jag mig hämna;
Jag redan valt det bröst, som lyda vill min lag,
Och jorden skall bli rörd af krigets tordönsslag.”
Så snart han detta sagt, han i ett moln sig kastar
Och i en hvirfvelvind till Westergötland hastar,
Bland heta ångors qvalm han finner Hoffman der
Uppa en fuktig ort, der Bacchi tempel är,
Der bränvin ljuflig färg på bleka kinder målar,
Der dusig glädje töms ur djupa, fulla skålar;
Af kannor, krus och glas ses Hjeltens ärestod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
