- Project Runeberg -  Boråsiaden. Poem i fyra sånger. Andra upplagan /
23

(1820) [MARC] Author: Olof Rudbeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde Sången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

F J E R D E S Å N G E N .
I Westergötlands famn Tid Wenerns klara strand,
Den höga Kinnekull ger prydnad åt vårt land.
U r mörka dalars djup dess- topp sig gradvis höjer,
H å r jemnar sig ettfålt, der bergets brant sig röjer.
Men från dess sista höjd förloras ögats syn
P å vidt aflågsna fålt, på vattnets blanka bryn.
Naturen segrar hår mot alla konstens lagar,
Uti sin enfald prydd hon r ö r e r och behagar.
H o n hår sin hela pragt i blandad utsigt ger;
Man hennes djerfva drag i klippans brytning ser.
H å r leker vårens hand och sina blomster breder;
F r å n kållans friska sköt en båek sitt ursprung leder,
Som lindar fåltet in och flyr med sagta sus,
Ä n mörk i löfvens skygd, ån blank mot himlens ljus.
Förvillad i sitt lopp den klara böljan rinner,
Och stört från höjd till höjd i W e n e r n sist f ö r -
svinner.
Ett lugn, som aldrig gny af vapneskiften stört,
Till denna sålla ort har frid och oskuld fört.
E t t skarpt och grufligt jern har ej med härjning hotat
D e stolta ekars prakt som sig vid klippan rotat.
Och aldrig vilddjurs ras har skingrat och förtärt
D e trygga hjordars mängd som knappt ha frukta lärt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 11 00:28:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/borasiaden/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free