Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde Sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sé Fjerde Sangen.
Till denna glada liöjd sig Thordöns Gud begifver
Af Himlens krafter följd: Olympen öde blifver.
Vår låga jord besöks af alla Gudars makt,
Och berget hvålfvés in i ljusa skyars prakt.
Sin syn han hår en stund med stridens bild förnöjer
Tills han i dessa ord sin Gudavilja röjer:
"Jag ser ett häftigt slag, men utan blod och stål,
F ö r efterverldens skratt ett evigt föremål" . . .
"En dödligs loford plår vid ytans glans sig binda:
De smårsta menskovärf, och de som mest förblinda,
At Gudars skarpa syn ge lika skådespel,
Der samma svaghet röjs och just de samma fel.
Res vall kring denna stad, vänd till palats hvar koja,
Då blir ju ett Borås förvandladt i ett Tröja.
En lika tapperhet år lika lager vård,
Aehilles saknas ej, men blott Achilles’ svärd"
"Dock deras raseri jag finner skål att styra,
Ett regn, en pust år nog att tygla deras yra.
Jag vill ej blanda in min blixt, mitt tordöns knall
Uti de skyars natt som dem förskräcka skall.
Det blifve deras straff att all sin svaghet veta;
Men myrors tvist och krig kan ej min vrede reta.’5
’
Så talte Himlens Drott; straxt Sunnans ilskna Gud
På våta vingar lyfts att föra ut hans bud:
Af regn och stormar följd han sig till örlog rustar.
Han samlar strödda moln och dimmor kring sigpustar.
Nu dånar vädrens röst: ett mörker gjuter sig
Pä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
