Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 78 —
ning, att vara betyder detsamma som förnimmas, Sr
tvifvel underkastadt) äfven kan tänkas stå i förhål-
traktad, blott en sådan, ehuru han har blifvit och då äfven
verkligen är en monarch. Sin sednare character har han
blott i och för och genom sina undersåter, och ban har den
äfven för sig ^elf blott såvida han fattar sig i och genom
dem. Om inga andra väsenden funnes till, i och för och
genom eller medelst hvilka han kunde Vara en monarch,
huru skulle han då kunna vara och tänka sig såsom en
sådan blott i och för och genom sig sjelf? Och pä samma
sätt förhåller det sig äfven med Gudomligheten, när han
betraktas såsom de ändliga förnuftsvisendenas Monarch eller
Försyn och Saliggörare. Dock bör man härvid ej förbise
den vigtiga skillnaden att när det är fråga om den
menskliga monarchen, är förhållandet endast tillfälligt
(acciden-tielt, för honom oväsendtligt) och temporairt, samt
beroende äfven af undersåternes vilja eller godtfinnande; men när
det är fråga om den Gudomliga Monarchen, är deremot
förhållandet väsendtligt (nödvändigt) och evigt och icke
beroende af någonting annat än af honom sjelf. Han har
nemligen qlla de ändligt förnuftiga väsendena uti ocb genom
sig sjelf och detta nödvändigt och evigt och oföränderligt
Derföre är det ock likaså väsendtligt för honom att evigt
vara de ändliga Väsendenas Monarch eller Försyn och
Saliggörare, och att såsom sådan vara helig och rittvis och
all vis och allgod, som det ir väsendtligt för honom att i
ocb för sig sjelf vara det Absoluta Väsendet, ocb att
som s/idan ej stå i något förbiilande dier ej bero af någon»
ting annat Det. sednare ligger nemligen i sjelfva
begreppet om det absoluta Väsendet och får icke förblandas med
det förra, utan måste i och för,tanken derifrån åtskilj.as,
ehuru, såsom vi sagt, det ena Sr likaså väsendtligt och
evigt och nödvändigt, som det andra. Alla invändningar
häremot härleda sig först och främst från den empiriska Or
förmågan att, böja sig öfver tiden ocb tillfälligheten, Äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
