Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Anders Abraham Grafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till
ANDERS ABRAHAM GRAFSTRÖM.
Du började en gång dina historiska föreläsningar sålunda:
Ett fritt och ädelt folk, som det svenska, kan aldrig
för ofta påminnas om sina ärorika minnen; det lyfter och
lifvar fosterlandskänslan, det lär oss att älska det
förflutna och uppmanar oss att hedra vår egen tid. Det
var samtidigt härmed som du sjöng om ditt fädernesland:
"Ett fattigt land, men rikt på ädla sinnen;
Dess enda skatt (den växer evigt ny)
Är tro och kraft och stora hjelteminnen;
Men guld bär blott dess himmels aftonsky."
Till ett bevis att jag tagit fasta på dina ofvan
anförda ord och att de funnit genklang i mitt
bröst, anhåller jag nu att få öfverlemna dig dessa
anteckningar. Jag har vågat att tillegna dig dem,
såsom en gärd af min högaktning for läraren och af
min orubbliga tillgifvenhet för den mångbepröfvade
vännen.
FÖRFATTAREN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
