- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:12

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér - Esaias Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gör det i vissheten att sjelf ej ega någon rätt
till riddarsporrarna." Ett uttryck af honom,
som jag aldrig förgäter, var detta: "den som
dömer andra skoningslöst och bittert, den gör det i
förargelsen öfver att hafva måst erkänna rättvisan
i förkastelsedomen öfver sig sjelf".

*



III.

För att rätt kunna uppfatta de stora och egendomliga
dragen i Tegnérs karakter måste man hafva sett och
hört honom i så väl de ljusa som mörka stunderna
af hans mångskiftande lefnad. I hvilka af dessa han
visade sig mest hänförande och tilldragande, vill jag
lemna osagdt. Under inflytelsen af de förras intryck
var allt hos honom jubel, och då låg utbredt öfver
hela hans verld ett praktfullt rosenskimmer. Med
frikostig hand strödde han nu leende snillets
ingifvelser omkring sig, och skämtet med sin båge
sköt den ena blomsterlindade pilen efter den andra,
utan att någon tomhet kunde upptäckas i det gyllene
kogret. Hände någon gång, att pilen förorsakade smärta
eller gick djupare in, än afsedt var, var alltid
skytten sjelf den förste till hands att gjuta balsam
i såret. På skaldens läppar satt triumferande löjet;
blicken blixtrade och sköt det ena stjernskottet efter
det andra; stämman blef vekare och mera melodisk,
och omkring den klara pannan, omhvärfd af ringlande
lockar, tyckte man sig i sin förtjusning se liksom
skymten af en strålkrans. Hans lif var då:

        "En gudadans, på gudaberget dansad,
        Med faun och gratie och sångmö på en gång."

Åter, i de mörka ögonblicken, och synnerligast då
kroppsliga smärtor fördystrade hans lynne, liknade
han en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free