Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér - Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan Orpheus, invärtes söndersliten af lidelsernas
furier. Det var under en af dessa stunder, som han
yttrade till mig, läggande handen på sitt hjerta:
"här brinner Vesuvius och äfven Etna, men med
förenade flammor; och jag förutser ingen frid åt
mitt stackars oroliga hjerta, förr än det funnit en
graf i askan efter sitt eget nedbrända bål." Vid
ett annat tillfälle af enahanda beskaffenhet
och då han betraktade en mig tillhörig gravyr,
föreställande Correggios Magdalena, sade han:
"hälften jord och hälften himmel. Mycket hade hon
brutit, och dock skulle en tår af de många hon ljutit
säkrare förqväfva helvetet inom mångens bröst, än
om man lät verldshafvet rusa dit in, – så hade hon
älskat och ångrat, den vackra synderskan." Till en
af sina vänner skref han: "det går en ömsom svart,
ömsom blodröd tråd genom min varelses väfnad, och
fastän ej starkare än den, som spindeln spinner,
saknar jag kraft att afrycka den. När dessa brista,
då får mitt hjerta åter sin förlorade sol." När han på
detta sätt blottade hjärtrötterna och lät sin känsla
flyga ut, kunde man på honom tillämpa Börnes ord om
Byron: "Såsom en komet, den der ej underkastar sig
stjernorna borgerliga ordning, drog han fri genom
verlden. Han hade en kunglig natur; hvad är det som
utgör kungligheten? icke att man tager och ger rätt,
ty det gör hvarje undersåte, utan att man står öfver
sitt nyckfulla öde. Man beklagade honom att vara så
melankolisk! Men lefver den ej mest, som mest lider?"
Att Tegnér, i likhet med så många andra författare,
med fadersömhet omfattade sina egna poetiska foster –
"min lyras barn", som han kallade dem – är väl sant;
men detta hindrade honom likväl icke att ganska
allvarligt nagelfara med dem, att begära andras omdöme
öfver sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
