- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:14

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér - Esaias Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skrifter och att med uppmärksamhet åhöra de
anmärkningar, som då gjordes. Aldrig hörde jag
honom yfvas öfver den allmänna förtjusning, hvilken
öfverallt helsade honom som landets ypperste skald,
men väl understundom beklaga sig öfver, att han
med alltför mycken hängifvenhet "kastat sig in i
rimmare-yrket". Brinkman, som fått underrättelsen
att Tegnér diktat en sång, skref genast till honom
och anhöll om afskrift af stycket. Svaret utföll:
"hvad du begär, är mig omöjligt att gifva, emedan
poemet är uppbrändt. Jag beklagar att jag alltför
sällan tillställt dessa autodaféer; och väl vore,
om våra herrar poeter oftare, än som sker, på detta
mitt sätt begagnade askan till skrifsand." Till
författaren af dessa minnesblad skrifver han i ett
bref: "man lyckönskar oss skalder, då det händer
oss att sjunga i allmänhetens smak: men man vet ej,
eller ock låtsar man ej veta, att dessa sånger äro
nedskrifna med vårt eget hjerteblod; att de äro
utrifna bitar ur vår egen barm och sålunda att
betrakta som ett slags påbörjadt sjelfmord."

När Tegnér kände sig vid helsa och då ingen
tillfällig orsak uppgrumlade hans väsende och
störde dess harmoni – o, hur ofta framglänste ej
då, såsom ett solsken öfver en leende natur, hans
bottenärliga och kärleksrika tankar! All sjelfviskhet
var då försvunnen, han lustvandrade ej mer mellan
kolonnaderna af sitt ryktes ärestoder – men from
som ett barn knäböjde han för det sköna och sanna
och tackade Gud, som fyllt hans barm med ljus och
toner. Det var väl under ett af dessa ögonblick, denna
en skön själs bekännelse, han lånade vingar af sången:

        "Om i lifvets bägar galla droppas,
        Låt mig tänka: läkdom göms deri;
        När jag njuter: låt mig tacksam bli,
        När jag lider: låt mig hoppas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:32:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bortgang/a0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free