- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:17

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér - Esaias Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

erkänner, att han varit lika god som någon annan;
förklarar att han ej ämnar sqvallra på kamrater,
men att han fordrar att blifva ordentligt dömd. –
De öfrige professorerne trädde snart emellan,
förklarade hela saken såsom ett pojkstreck, hvarefter
den afstannade och dog bort.[1]

Denna oförskräckthet och fasthet, då verklig fara
stod för dörren, jemte ådagalagda föresats att
förr uppbära hugg för andra, än draga dem med sig
i olyckan, stegrade, om möjligt, den kärlek, med
hvilken Tegnér var omfattad af universitetsungdomen,
som nu i honom såg ej endast en ung Apollino, utan
jemväl en riddare utan fruktan. Han hade såsom en
elektricitetsmaschin, laddad med hänförelsens eld,
med sina sprakande gnistor satt sig i rapport till
allt, som närmast omgaf honom; och han skulle nu
och allt framgent under sitt vistande i Lund blifva
den medelpunkt, kring hvilken det kärnfriska och
framåtsträfvande akademiska lifvet rörde sig och
concentrerade sina bästa krafter. Men det var ej blott
ljusfloden i hans mäktiga snille som bidrog härtill,
det var lika mycket, om ej mera, det bottenärliga
hjertat, med sitt outtömliga lager af rättrådighet
och en aldrig svigtande trofasthet.

Tegnér hade vunnit hvad han ej tiggde om som en
allmosa och ej arbetade för att ernå, men ändå
mest värderade af allt, nemligen deras högaktning
och tillgifvenhet som han mest älskade. De "med
hvitnade lockar till skörd" allvarsamma veteranerne
vid läroverket, förmäler Agardh, kunde naturligtvis
och med allt skäl ej gilla "pojkstrecket", men de
blundade med ena ögat och sågo bort med det andra,
ty de hade nog genomskådat den


[1] Skildradt i ett bref från Biskop Agardh.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free