- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:18

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér - Esaias Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmenta ledaren af den fatala rörelsen och
sinsemellan profeterat: att hvad som hos den
unge mannen hittills endast visat sig såsom ett
embryon till något stort skulle växa ut samt en
dag bidraga att öfver deras älskade "Carolina"
sprida ny glans. Det som helt säkert icke så
litet tillfredsställde Tegnérs ärelystnad, var det
deltagande som det vackra könet visade honom under
det målet utagerades. Han visste ock att bygga på
dessa sympathier, väl inseende, att hade han qvinnorna
på sin sida, skulle nog männerne komma efteråt.

Våldet på "Lundagårdens lockar" lemnade emellertid
alltför djupa minnesmärken efter sig, för att i hast
kunna glömmas. En blick på de sköflade träden var nog
att inom det "unga lägret" framkalla bitande infall
och vemodsfulla utgjutelser. Tegnér, den icke minst
känslige, den icke minst missnöjde med topphuggningen,
vände sig med följande klagan i Lundagårdens namn till
stadens damer, väl vetande att ett vädjande till det
täcka könet var detsamma som att åt studentuppträdet
eröfra ett vigtigt bifall.

"Sköna skara som jag skänkte
Skygd bland nöjens ögonblick,
Hvem af er väl nånsin tänkte
Att så ryslig lön jag fick,
För den svalka som jag gifvit,
För det lugn jag lemnat er,
Mina kronor fällde blifvit,
Mina stammar brutits ner.

Gracer! J som kunnen leda
Tankens fart och viljans lag,
Gån att deras hämnd bereda,
Som så sköflat mitt behag.
När en enslig aftontimma
Kallar Er ur ledsnans famn.
Klagande vid månans strimma,
Visen dem min kränkta hamn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free