- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:31

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér - Esaias Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Betänkande. Vi äro ett ringa folk, med stora minnen och
små tillgångar, och omgifvet af mäktiga grannar. Skall
räddning, det vill säga sjelfbestånd, vara möjlig,
så måste den sökas i enighet och samdrägt. Men från
denna olyckliga dag söndra sig de begge statsmakterna
och uppträda fiendtligt mot hvarandra. Den gamla
svenska stridslusten lågar åter upp ur sin aska,
och när vi ej längre kunna angripa andra, rasa vi
mot oss sjelfva. Krig måste vi hafva, äfven om det
skulle vara ett inbördes, och i brist på andra fiender
ställa sig de, som skulle vaka öfver Grundlagen emot
dem som förvalta den. Vår politiska storhets ära är
försvunnen. Det kunde återstå oss ännu en annan ära,
förståndets, sansningens och samdrägtens ära. Men
äfven den kasta vi ifrån oss, och löpa efter en
fantom af folkfrihet, oförenlig med statens bestånd
och det oförvillade folklynnet. Jag fruktar att
vi härigenom utsätta oss, icke blott för sansade
landsmäns ogillande, utan äfven för hela det bildade
Europas åtlöje. Jag fruktar att hvad som hittills ej
lyckats våra fiender, nemligen att omintetgöra och
upplösa det gamla sjelfständiga Sveas välde, det torde
slutligen lyckas oss sjelfva. Jag fruktar att vi med
stora steg närma oss det försvunna Pohlens öde. Det är
detta, som i djupet af min själ bedröfvar mig. Ty det
är dock hårdt att ännu på gamla dagar nödgas befara,
det man komme att öfverlefva sitt sönderslitna och
genom eget förvållande olyckliga Fädernesland" – – –

Äfven den, som ej gillar hvad här yttras, måste
dock medgifva, att derunder klappar ett svenskt
hjerta. Och denna bottenärliga svenskhet förnekade
sig hos honom aldrig, emedan han älskade sitt
fosterland med passion. Såsom embetsman erkännes han
af kompetente domare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free