- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
I:33

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér - Esaias Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hål på skalet, så får han vingar och stiger
mot himlen och sjunger. – – – Din fiktion om
kärlekens föränderlighet och att man derföre skall
undvika honom, gillar jag ej. Lifvet är dock skönt,
fastän det en gång måste upphöra; borde man derföre
skjuta sig för pannan? Solen slocknar också en
dag för alltid; böra vi derföre leka blindbock,
och ej heldre fröjda oss åt det himmelska ljuset,
medan det skiner? Hvad är det för jordisk glädje,
som ej tar slut? Men en förnuftig menniska kläder sig
derföre icke alltjemt i säck och asko. – – Hvar finns,
åtminstone här på jorden, en själ utan kropp, och till
följd deraf, hvar fins en kärlek utan ömma önskningar
och begär? Lägg handen på ditt hjerta och säg: har
du aldrig erfarit något sådant, när du älskat? Du
kan ej neka det, men det är just dessa känslor,
som du anser dig böra qväfva. Du sätter kärleken,
för att få honom rätt ren, under luftpumpen, der den
stackaren dör på experimentet. Jag erkänner att en
blott och bart sinnlig kärlek, som lefver endast på
och för njutningen, är djurisk, ovärdig menniskans
högre natur. Men hvilken förnuftig talar eller ens
tänker på en sådan? Må vara att kärleken ej saknar sin
tillbörliga portion af sinnlighet, men behöfver den
derföre sakna all högre ideel lyftning? Hvaraf kommer
det sig att jag i de vackra månskensqvällarna, vi nu
haft, gått omkring och svärmat för dig och undrat, om
icke våra blickar möttes i fullmånen, och skickat dig
tusen helsningar med stjernorna i norr, de rena, de
strålande kärleksbuden? Tro mig, det faller i alla ej
aldeles råa sinnen ganska mycket månsken i kärlekens
purpurrodnad, – – – Napoleon sade: dans l’amour, comme
dans la guerre, il faut enfin venir au corps. Ja,
visserligen; men om njutningen är nödvändig för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:59:43 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bortgang/a0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free